Tvillingar ända in i döden – del 1

Hennes syster dog när hon var nio år. Hon hade varit dålig en längre

tid men Mia fick aldrig reda på vilken sjukdom det var. Systern bara

tynade bort och försvann. Mamman och pappan var ledsna många år

efteråt. Inte så att de visade det för Mia, men hon förstod det i alla fall.

De försökte göra hennes liv så bra som de bara kunde. Och hon hade

verkligen haft en bra uppväxt. Och bättre ska det bli, tänkte Mia som

stod framför spegeln i matsalen och studerade sin nyinköpta röda

klänning. Den satt som om den var skräddarsydd. De ljusa lockarna

föll ner över hennes smala axlar och de långa benen stack ut som

smala pinnar. Allt avslutades med ett par höga klackar.

Mia blev stående en lång stund. Hon funderade på om systern

hade varit lik henne om hon levt idag. Lika smal, lika ljushårig och

med samma blå ögon? När de var små hade deras mamma och pappa

haft svårt att skilja på dom och de hade de utnyttjat ibland. Busat och

skyllt på varandra. De höll ihop i vått och torrt. Ända tills Linda blev

sjuk. Många långa resor till sjukhuset och många långa resor hem.

Förutom den där regniga dagen i maj. Då kom hon inte hem något

mer.

Mia fingrade på det nya guldhalsbandet med tillhörande örhängen.

Vackra och stilrena, precis i hennes smak. Det var hennes artonårsdag

i dag. Föräldrarna hade haft den goda smaken att åka bort över

helgen så Mia skulle få ha sin födelsedagsfest i fred. Det var ett tiotal

av hennes bästa vänner som skulle komma och hon räknade med en

ganska lugn kväll. Det gjorde även hennes föräldrar, annars hade de

aldrig vågat släppa ifrån sig huset till ett gäng tonåringar en lördagskväll.

Allt var fixat inför festen förutom marschallerna. De brukade ha

ett lager på hyllan i källartrappan men de sista hade gått åt förrförra

helgen när hennes föräldrar hade haft middagsbjudning. Nåja, det var

snart gjort att åka ner till affären och köpa några. Klockan var bara

halv fem och vännerna skulle inte komma förrän klockan sex.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *