En liten lässtund

Läser vidare i Alan Ayckbourns bok om hans skrivregler.

Man ska försöka undvika skilda tidsperspektiv i en pjäs.

Det är lättare i en bok än på scen. Det blir bara förvirrande.

Fuska aldrig med slutet för att uppnå ett kortsiktigt resultat. Vilket slut du än väljer, se till att det behandlar dina rollfigurer med tillbörlig respekt.

Det är lätt att ha bråttom och vilja avsluta allt, men om man fått publiken att gilla rollfigurerna är det klokt med ett bra avslut.

Försök alltid få publiken att titta på samma sak samtidigt. En väl utförd scenografi underlättar.

Man återkommer alltid till att alla saker på scenen ska ha ett syfte. Plocka inte in en massa bara för att fylla på scenen. Precis lika viktigt som att en replik ska föra handlingen framåt.

Egentligen borde jag läsa hans bok en gång varje år för att ständigt bli påmind om alla kloka ord. Man känner igen så mycket och vet så mycket, men det är alltid bra att bli påmind om det!

En repetitionsbild från pjäsen Repet.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *