Mört kött med apelsinsorbet – del 1

Med apelsinen instoppad i munnen kunde ingen höra hans vrål. Bara
ett gurglande ljud i kombination med ett högt väsande. Det skulle
verkligen ha varit ett vrål om det hade nått fram. Inget vanligt skrik.
Mer ett hjärtskärande vrål djupt ifrån hans själ.
Inte hade han trott att det skulle bli så här när han gick in till grannen.
Fjärrkontrollen hade slutat fungera, klockan var efter nio och
snön låg i drivor på trottoarerna. Näsan hade runnit i två dagar och
teven var det enda sällskapet när han inte kunnat köpa några tidningar.
Batterierna hade avslutat sitt samarbete med den övriga världen
och när han sett Bolibompa i en kvart kände han att det räckte.
Grannen kanske hade några batterier? När han fått på sig t-shirt
och joggingbyxor ringde han på. Fingrarna gled genom det otvättade
håret. Just det, boka klipptid.
”Ja?” Grannen kikade fram i dörrspringan. Det ekade i det tomma
trapphuset.
”Hej, ursäkta om jag stör, jag sku…”
”Ja?”
”Alltså, ursäkta, har du några batterier? Min fjärrkontroll har slu…”
”Kom in.”
Innan han avslutat meningen hade grannen glidit in i hallen och
Bengan blev stående ett par sekunder innan han reagerade.
Han hade aldrig pratat med grannen. Bara hejat som hastigast i
trappan. Konstigt, tänkte han. Vi bor vägg i vägg men vi vet inte vad
som försiggår hos våra grannar.
”Jag är sjukskriven och har inte kunnat gå ut på några dagar. Det är
så kallt och febern har inte…” Bengan såg sig om i den tomma hallen.
Där kom slaget. Spaden var perfekt att göra människor medvetslösa
med. Klangen när metallen träffade skallbenet var musikalisk och
ren. Som en stämgaffel. Grannen tog en klyfta av en apelsin medan
saften rann längs med hans nakna arm och blandades med det numera
svarta intorkade blodet. Han slickade i sig saften som var som
sammet i hans strupe. Bengan var medvetslös. Det rann saliv ur hans
mun. Han märkte inte att grannen bar in hans kropp och lade den i
badkaret. Han märkte inte heller när grannen svabbade av hallgolvet
eller dukade i köket. Inte heller när grannen band hans händer och
fötter och tejpade fast hans hals i vattenledningen. Han såg inte heller
det nyrakade kvinnobenet som stack ut bakom tvättmaskinen. Lacket
på tånaglarna var bortskavt.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *