Lådan – del 2

När hon tryckte balettskorna mot sitt bröst kände hon doften av

skinn, svett och kunde förnimma strålkastarnas sken som värmde

från rårna i taket. Hon blev ballerina igen. Tonerna spred sig i rummet

som löven i en höststorm och kjoltyget runt hennes ben flög i

takt till rörelserna. Håret var uppsatt i den stiliga, obligatoriska knuten

som gjorde hennes anletsdrag ännu vackrare. Hårfästet hade med

årens lopp blivit högt på grund av slitage från perukerna men var

fortfarande glansigt och välskött.

Nu hade hon huvudrollen igen. Som stjärna, den hyllade, den älskade.

Allt blev som det hade varit, på grund av ett par gamla balettskor,

i en låda, på en dammig hylla i en garderob. Så nära var minnena.

De hade alltid funnits där, så nära, så nära. Solen sken in genom

de höga fönstren och blev till vackra skuggor i samspel med hennes

kropp. Piruetten blev till tre varv och hon stannade med en balans

som en artonåring skulle vara avundsjuk på. Man skulle utan tvekan

kunna säga att takterna satt i. Nu närmade sig slutet och applådtacket

var i antågande. En sista piruett bara för att den förra gick så bra,

sedan stannade hon upp och log för sig själv. Hur många gånger hade

hon tackat dem?

Publiken som avgudat hennes dans och kom föreställning efter

föreställning och blommorna som alltid stod logen efter föreställningen.

Hemliga beundrare, premiärfester, resor världen runt. Hyllningar

och strålande recensioner. Hotell och sena nätter.

Plötsligt blev saknaden så stark att det gjorde ont i bröstet. Ögonen

fylldes av tårar och armarna sjönk ner längs med kroppen. Det var

som om luften gick ur henne. Sidenbanden på skorna räckte ända ner

i golvet och hon snubblade nästan på dem när hon gick mot soffan.

Skorna lade hon i lådan och satte sig ner för att beskåda dem en

kort stund innan hon lade locket på. Nu var drömmen borta, illusionen

försvann. Men minnena fanns kvar. De skulle alltid finnas kvar.

I en låda, på en dammig hylla, i en garderob.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *