Hundarna vid prästgår´n – del 1

Ingen kunde tro att det bara var dagar kvar till midsommar. När

regnet hamrade mot bilrutan såg det mer ut som en dag i oktober. Tom

suckade och växlade ner till trean. Groparna i vägen liknade månens

yta och Janes huvudvärk blev värre för varje meter.

”Kom du ihåg att hämta skorna hos skomakaren?” Hon vände sig

mot Tom.

”Ja, i morse. De ligger i en kartong i bagaget. Bästa skorna jag

någonsin haft. Skulle aldrig komma på tanken att gifta mig i några

andra.” Han smekte henne på kinden och log.

”Du gifter dig med en som inte tänker göra om det. Och då är bara

det bästa gott nog. Kom ihåg det.” Jane sjönk ner i passagerarsätet

igen och satte fingrarna vid tinningarna.

”Jag tror det är vädret som ger mig huvudvärk. Tur att genomgången

med prästen gick fort. Du förresten, har du dragit ur sladdarna?”

Jane satte sig upp.

”Tagga ner älskling, vi har viktigare saker för oss än att dra ur sladdarna.”

Jane sjönk ner i sätet och förflyttade tankarna till sin fantastiska

brudklänning som hon sytt klart dagen innan. Efter ett djupt andetag

tryckte hon ner axlarna. Huvudvärken lindrades något när hon

masserade tinningarna och såg helgens festligheter framför sig. Ett

midsommarbröllop. Kyrkans gång skulle vara full med björkar och

hennes brudbukett skulle innehålla liljekonvaljer. Det hade hon

drömt om sedan hon var barn. Nu var snart den magiska dagen här.

Syrran Lollo skulle fixa smink och håruppsättning. Naglarna skulle

hon måla själv. Ljusrosa. Oskuldsfullt och romantiskt. Deras föräldrar

hade fixat mat och bröllopsmiddagen skulle vara hemma hos Toms

föräldrar som hade en hästgård bara en kilometer från kyrkan. Hon

väcktes ur sina tankar av Tom.

”Såg du det där?” Han bromsade och stirrade mot den täta

granskogen.

”Var det ett rådjur eller? Kör inte så fort. Vi har ingen brådska.”

”Äh, jag såg nog bara fel. Vad mörkt det blev. Ser du de svarta molnen

som kommer där framme?” Han lade i ettan och krypkörde.

”Skärp dig nu. Det kanske är hundarna.” Jane fnittrade och lade sin

hand på Toms ben.

 

||||| 0 Gillar! |||||
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *