Nu är festen slut…

Nu har jag tackat av alla som var med i Södertälje. Vår resa som började med repetitioner i september förra året och föreställningar i Katrineholm i januari är till sin ända. J-r så kul det har varit. Inte bara att jobba med det här gänget utan även få regissera och skriva sin egen pjäs. Och dessutom få fin feedback på föreställningar av publik och andra teatermänniskor. Känns stort och härligt. Jag är tacksam!

I ensamhetens korridor

Nu är festen slut med det här gänget. Jag vandrar vidare in i nästa ”familj”. Jag har i och för sig träffat ”nya familjen” sen januari. Vi tjuvstartade lite med dans och sång och nu har vi kommit så pass långt att vi tränar utomhus nere vid Djulö. Kulisserna är redan på plats till 90% och vi vet var vi ska stå, gå ut, gå in och dansa.

Den stora premiären

Inom teatervärlden slussas man in och ut i nya konstellationer och man lär känna nya människor hel tiden. Det är otroligt spännande och utvecklande. Man lär både andra och sig själv en massa. Ibland går det upp och ibland går det ner. Precis som livet. Och ju närmare en premiär man kommer, desto mer fokuserad blir man.

De år jag medverkade i större uppsättningar på Arbis i Norrköping, var jag nästan okontaktbar på själva premiärdagen. Det är mycket som snurrar i skallen. Vad man ska ha på sig och man ska sminka är troligtvis bestämt sen tidigare, men alla klädbyten och ev perukbyten ska funka. Det kan vara en skitsak som gör att ett snabbt byte falerar.

Alla har sina nerver på ytan och vissa pratar sig trötta innan föreställning och far omkring som gummisnoddar, andra drar sig undan och går in i sig själva. Med tankar, funderingar och andning. Man planerar sina ingångar, bubbar sin rekvisita, sjunger upp, gör soundcheck och kör en ”Italienare”. Dvs rabblar replikerna så fort man kan med sin motspelare bara för att de ska sitta i ryggmärgen.

Det finns många sätt att förbereda sig på innan föreställning. Vissa sjunger upp, kanske mer än nödvändigt. Vissa dricker vatten och eller kaffe. ALLA går på toa, och vissa röker. Det viktiga är att förstå att alla är olika och inte störa dom som går undan och vill vara ifred.

Jag har otroligt många fina minnen sen tiden på Arbisteatern i Norrköping och mitt hjärta blöder varje dag för att jag kanske aldrig mer får chansen att spela musikal och operett. Jag gjorde Klärchen i Vita Hästen, var dansare och kör och koreografiassistent i My Fair Lady, spelade Liesl i Sound of Music, Antonia i Mannen från La Mancha, Amy i Company Isabell i Flottans Lilla Flamma, dansare och kör i Teaterbåten och West Side Story. Medverkade i Skärgårdsflirt som Lilly och var koreograf, skådis, dansare och sångare i revyn Mot Strömmen.

Mitt andra hem var på Arbis och jag kan fortfarande känna den unkna doften från källaren där vi bytte om. Rökdoften från rökrummet och doften på toa…. Dom minnen bleknar aldrig!

||||| 0 Gillar! |||||
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Nu är festen slut…

  1. Annie skriver:

    Så kul med Vårruset! Heja ,)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *