Inte för nära – del 1

På avstånd var det ok. Men inte nära. Absolut inte nära. Man kunde aldrig veta var deras åtta långa ben tog vägen. Dom tog sig fram fort och kunde vända ännu snabbare. Men att läsa om de var ok. Boken var en riktig bladvändare. Teet i koppen hade blivit kallt för länge sen och frallans ost såg inte längre delikat ut. Den var torr även i hålen.

När det plingade i dörren tittade hon upp och såg två unga tjejer komma in mer varsin kaffekopp. De slog sig ner under ivrigt sms:ande och pratade nästan inte med varandra under den stund de satt där med böjda huvuden. Visste man inte att de stirrade in i sina mobiler kunde man få för sig att de sov. Hon kände att hon var torr i munnen och ville egentligen ha lite varmt te men släppte inte boken med blicken.

Grottan där bokens huvudperson befann sig var inte speciellt hög i taket men han kunde ta sig fram upprätt. Han var fast besluten att hitta den sedan länge gömda sjörövarskatten. I hans slitna kläder och scarf runt huvudet beskrevs han som en Robinson-figur. Minimalt underhudsfett och revben som man lätt kunde räkna. Nyckelbenen stod ut och hans armbågar var sylvassa.

Kurret i hans mage överröstade stenarna som rörde på sig när han snabbt tog sig fram mot grottans mitt. Spindlarna och de övriga småkrypen gjorde plötsligt att grottgången kändes mindre och när hon såg vyn framför sig började det klia på ryggen och på armen och på foten och… Nej, nu fick hon skärpa sig.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Inte för nära – del 1

  1. Ethel skriver:

    Så är det att ha lätt att leva sig in i berättelser man läser :-)!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *