438 dagar – Martin Schibbye och Johan Person

Vilken bok. Sanningshalten är full pott och spänningen är stor. Två människor som verkligen ger allt för det de tror på och får lida för det. Otroligt stark berättelse. Jag hörde Martin i Stockholm på Skrivarkonferensen och jag blev tagen av vad han berättade. När jag läste kände jag igen allt han berättat om. Böckerna, toabesöken, skeppet, möten med olika fångar.

4444444444444444444444

Deras reportage om Lundin Oil i Etiopien fick oanade konsekvenser och man får följa dem från planeringsstadiet och vetskapen om att det kan gå åt pipan, ända tills de kommer hem och firar med blåbärsmuffins. Man får sig en tankeställare om att man har det ganska bra här uppe i lugna Norden. Rent, snyggt och mat i magen. Yttrandefriheten är en av de viktigaste sakerna som vi har.

Regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen står över alla andra lagar och skyddar vår demokrati. Något som det är si och så med i Etiopien. Många journalister och andra människor får lida för det skrivna och talade ordets skull.

Miljön de upplevde var fruktansvärd och fylld av sjukdomar, dålig mat och minimala möjligheter att tvätta sig och sina kläder. Om man nu hade några. Deras familjer fick komma och hälsa på och jag tror att det var det som höll dem uppe. Då fick de en chans att få svensk mat och rapporter om vad som hände. Jag har svårt att föreställa mig hur lyckliga de var när de äntligen förstod att de skulle släppas. Om de verkligen trodde att det var sant eller om de bra lurades. Men lyckan måste vara enorm.

De fortsätter jobba och jag önskar dem lycka till i framtiden och tackar för en mycket bra skriven bok och att de delade med sig av sina erfarenheter och sin resa.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *