Hur det började

För ett par år sen såg jag att det skulle vara en tävling genom Melker Förlag. Man skulle skriva en novell som hade vintertema och de som blev utvalda skulle få vara med i en adventskalender under december. En ny novell varje dag i 24 dagar. Jag satte igång med lite tankar och skrev ”Citroner och kanelbullar”. En novell som handlar om kärlek, värme och konsten att kunna ge. Det gav mersmak och även om jag kanske inte är någon hejare på att skriva om kärlek så har det blivit en å annan novell med kärlekstema under årens lopp. Man måste ju utmana sig själv.

cccccccccccccccccc

När jag tittade runt på nätet bland alla novelltävlingar som fanns, var det ofta skräcknoveller som efterfrågades. Skräck har väl aldrig varit min ”Cup of tea”, men jag testade och vips så hade jag skrivit ”Djävulens sista dans”. Den handlar om Pinntorpafrun som Katrineholmarna kanske har hört talas om. Lite sanning och lite ljug, precis som vanligt. Det blev en hisnande story om en kvinna som söker efter sitt hjärta. När allt kom omkring så fann hon det närmare än hon trodde. Lyckligt men med en twist av skräck. Kanske rent av lite makaber om man skulle fråga några läsare.

djavulens

En sak har jag lärt mig under de sista åren. Skräck är olika för olika människor. Att skriva att någon kommer smygande och att det knarrar i en golvplanka, kan vara hisnande för vissa, medan andra knappt reagerar om människor sprättas upp eller lemlästas. Själv har jag blivit mer hårdhudad under de sista åren. Det måste vara riktigt blodigt om jag ska kalla det skräck. Annars använder jag mig av mitt nya, egenskapade ord ”light-skräck”. Vad tycker ni om det?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *