Vad får dig att våga?

Igår läste jag på FB att det är viktigt att våga gör saker och ting färdiga. Att slutföra sina projekt och inte bara låta dom ligga och börja på nya utan att avsluta något. Eller att inte börja alls. Jag tänker på alla som säger att dom skulle vilja skriva en bok. Ni har säkert stött på en å annan också. Jag kan bara ställa mig frågan; Vad är det som hindrar dig?

Tiden, ambitionen eller kunskapen? Eller har personen i frÃ¥ga bara svÃ¥rt att börja pÃ¥ nÃ¥got? MÃ¥nga börjar att skriva och är fulla av entusiasm i början. Sen avtar det under resans gÃ¥ng och till slut blev det ingenting av det hela. Jag tänker pÃ¥ min första bok, Första given. Full av dÃ¥liga gestaltningar, taskiga dialoger, rörig handling, för mÃ¥nga personer…. och lite annat som man kan jobba pÃ¥. Men, jag är jävligt stolt över att jag skrev den och att jag vÃ¥gade släppa den, att jag gjorde den färdig. Trots att den har sin brister sÃ¥ gjorde jag den färdig och avslutade mitt projekt. Jag vÃ¥gade.

Många har hur många bokidéer som helt och jag undrar varför dom inte tar chansen att våga börja. Att upptäcka hur kul det är att skapa något och att se det hela växa och bli en stora. Att ha makten att kunna ändra och göra som man vill. Att välja och vraka bland tankar och miljöer, att göra karaktärerna galna, kära, samvetslösa, mordiska, perversa, nitiska, galna och ja, jag vet inte vad. Det är ju underbart kul.

Och vem är det som säger att du måste dela med dig av det du skriver? Du kan ju faktiskt lägga ner det i skrivbordslådan (eller spara det i en mapp på datorn). Eller så kan du välja att skaffa dig testläsare, kanske via gruppen Testläsare på FB. Eller en lektör. Det viktigaste är att vi trots allt vågar börja och att vi också vågar slutföra våra projekt.

Har du vågat göra något du inte är van vid sista tiden? Om inte, vad hindrade dig?Frågetecken

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Vad fÃ¥r dig att vÃ¥ga?

  1. Ethel skriver:

    Jag är precis som du, tar risker. Kastar mig ut. Ofta ångrar jag mig efteråt, om jag misslyckas, men i det långa loppet vet jag att jag har lärt mig något. Det senaste jag gjorde var nog skrivarcafét som jag anordnade. Jag var en aning rädd för hur det skulle funka och vilka människor som skulle komma. Det gick bra, även om vi hade skilda uppfattningar ibland. Jag har ju ingen erfarenhet av att arrangera kurser. Men nu har jag det :-).

    • Pia Widlund skriver:

      Visst är det häftigt att våga. Man tvingar sig själv att utvecklas och det skadar aldrig! Det kanske blir fler skrivarcaféer!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *