Att kasta sig ut i det okända

Att välja att kasta sig ut i det okända är för många helt otänkbart. Att blotta sitt inre och låta alla andra ta del av ens känslor och tankar är det inte många som frivilligt skulle göra. När man under en teaterlektion ska improvisera, gäller det att säga JA till allt. Hur galet det än låter. Stoppar man upp och säger NEJ, kommer man inte framåt och då bryts hela övningen. Det gäller att driva handlingen framåt hela tiden. Det är alltid lika roligt och intressant att se vad alla kommer på, det märkte jag igår när vi körde övningen med de två resväskorna. Det blev 2 suveräna berättelser där alla hjälptes åt att improvisera.

Att improvisera inom teater har sina likheter med att skriva. När man delar med sig av sina texter till skrivarvänner eller testläsare, är det som att blotta sitt inre. Mina tankar och idéer ska kablas ut för allmän Ã¥syn. Alla ska tycka och tänka. Det är som att skära upp sin torso och dra ut inälvorna… Man kan lätt bli sÃ¥rad och ledsen över negativa recensioner och känna sig missförstÃ¥dd. Men vi som skriver är ett segt släkte, vi stretar pÃ¥ och fortsätter skriva.

Vi som jobbar med kulturell verksamhet utsätter oss för både det ena och det andra. Vi är modiga och vågar och det tror jag leder till att vi utvecklas och vågar ta större steg. Jag tror att det är glädjen att få hålla på med teater och skrivande som gör att vi enträget väljer att fortstätta. Vi vill, vi kan och vi vågar! Eller hur!

Galen 3Vi är lite galna!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 svar på Att kasta sig ut i det okända

  1. Ethel skriver:

    Bra sagt! Precis så är det! Och galen är mycket roligare än förståndig.

  2. Eva-Lisa skriver:

    Håller med, så är det!

  3. Amanda skriver:

    det här inlägget gillade jag! väldigt kul att läsa och du har så rätt man MÅSTE våga!!!

    sv: tack <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *