En ensemble-bok

Japp, sÃ¥ kallade lektören min bok. Och det är nÃ¥got jag kan skriva under pÃ¥. TvÃ¥ kungar i leken, är en fortsättning pÃ¥ Första given. Redan när jag skrev min första bok hade jag klart för mig att jag ville marknadsföra den som ”ett modernt Dallas-drama”. Familjen Ewing, med JR, Sue Ellen, Bobby och Pamela i centrum. Samt mamman och pappan och lite annat ”löst folk” i krokarna.

Om man skriver om en hel familj är det svÃ¥rt att ha nÃ¥gon huvudperson som handlingen ska tilldra sig runt. Jag vet inte om det är rätt eller fel, kanske fel. Jag har precis dragit igenom den gamla teveserien Rederiet, pÃ¥ dvd i sommar. Där handlar det ocksÃ¥ om en familj, redarfamiljen Dahlén. Och efter ett tag även familjen Remmer. Och ett helt gäng med ”lösa personer” pÃ¥ bÃ¥ten och pÃ¥ land. Släktingar som dyker upp titt som tätt, ny personal, kärlekspar och lite dödsfall. 10 Ã¥r och 20 säsonger, med skapliga tittarsiffror. Say no more!

Jag kommer i alla fall att fortsätta skriva om familjen Lilliecroona i min tredje bok. Och ingen kommer att ha någon speciell huvudroll. Däremot vet jag att jag har blandat in ganska många personer och att det kan bli rörigt. Precis som i första boken, kom det till händelser och personer som fingrarna styrde mer på tangentbordet än hjärnan. Tokigt, men sant.

Jag fick ett tips av en testläsare att jag kunde ha en lista på de viktigaste personerna och deras bakgrund i början av boken. Det är ingen dum idé. Vissa böcker har ju en sån. Samtidigt vet jag att vissa läsare inte tycker om det. Vad tycker du?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på En ensemble-bok

  1. Eva Karlsson skriver:

    I våras höjdes Min fantastiska väninna till skyarna och jag laddade ner den som ljudbok och såg fram emot att lyssna på den. Då började boken med ett långt uppräknande av personer i boken och jag tänkte suck, alla de här kan jag ju inte komma ihåg. I och för sig är det väl enklare att se namnen i skrift än att höra dem rabblas upp men jag är skeptisk till att ha det. Tycker att det är ett tråkigt sätt att börja på.
    Borde det inte fungera om alla karaktärer heter väldigt olika och är olika till person och att du inte presenterar alla direkt utan pytsar ut dem i handlingen?
    Men egentligen är det ju bara du som vet och bestämmer.

    • Pia Widlund skriver:

      Det är nog lättare att läsa om personerna själv. Jag tror det ska fungera utan en namnlista men det är onekligen en intressant råga. Slängde ut den på Författarsidan och det var många åsikter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *