Söderkåkar som ljudbok

Nja, nästan i alla fall. Jag satt bakom scenen idag. Konstigt kanske en del tycker. Men om man sätter sig och blundar och bara använder sig av öronen sÃ¥ hör man föreställningen pÃ¥ ett annat sätt. Man hör artikulationer, sÃ¥nger, texter, betoningar, pauseringar, ev missar och man hör publiken. Det är precis som om jag skulle se föreställningen, fast den ”bara” kommer in i mig genom öronen.

Idag var det en fantastisk publik, det hörde jag tidigt. De är med, skrattar och applåderar. Det är inte säkert att de behöver skratta högt alla gånger, det gör inte jag själv heller när jag är på teater, men man hör hur publiken lever, hur de följer det som händer och hur det får skådespelarna att leva upp och bli snäppet bättre. För att få skratt och applåder för det man presterar på scenen är bland de största kickar jag har fått.

P1020039Mmm, jag lyzzzznar…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *