Jag vägrade gå in

P1030221Lite blommor och ogräs i korgen, sen hörde jag det. Det kom smygande som de första solstrålarna i mars. Nästan lika värmande. Blygt och tillbakadraget, ingen vilja att ta över. Regnet. Jag stannade upp, kände hur dofterna förändrades, sträckte på mig, blundade och böjde huvudet bakåt. Dropparna landade i mitt smutsiga, svettiga ansikte och jag njöt.

Trappan hann bli lite blöt, med betoning på lite, sen kom sommarbrisen och torkade upp allt. Jag öppnade ögonen, sänkte huvudet och suckade. Jag klippte några överblommade blommor till, ryckte några ogräs och satte mig på verandatrappan.

Min vänstra handled är tom, men ljusare än resten av armen. För första gången på ett år vet jag inte vad klockan är. Och jag bryr mig inte. Regnet slutar lika sakta som det kom. Smygande och litet, likt en förrätt till en dignande middag. En försmak av vad som skulle kunna komma, men som aldrig kom.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Jag vägrade gÃ¥ in

  1. Eva-Lisa skriver:

    Fint skrivet, jag ser situationen så tydligt framför mig.
    Glad Midsommar, Pia! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *