Tv̴ РDel 1

Det kändes som ett tryck över bröstet när hon såg det gamla paret där de gick, hand i hand. Två lyckliga själar, om än gamla. Mannen haltade med det högra benet. Annars hade han en ståtlig hållning. De såg lyckliga ut där de spatserade fram med korta spänstiga steg. Hon andades tyngre och blundade. Ensamheten placerade sig som ett brunnslock av sten över hennes kropp.

Några ungdomar gick förbi med skränande stämmor. Shortsen visade mycket hud och vittnade om årstiden. Den ena tjejen hade ett vitt linne med Musse Pigg på. Hon hade vikt upp ärmarna på jeansjackan och tuggade frenetiskt på ett tuggummi. En kille som var tre decimeter längre än henne, höll armen nonchalant om hennes axlar. Som om han ägde henne. Men det gjorde ju inget, så länge de var två.

Avundsjukan över att aldrig hitta någon att leva sitt liv med gnagde som en ojämn sten i skon på henne. Rivstarten vittnade om humöret och när hon körde ut från sprätte gruset bakom bilen. Hon hann inte se mannen som uppenbarade sig framför bilen och när däcken passerade hans kropp spillde hon ut kaffet.

 

||||| 1 Gillar! |||||
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på TvÃ¥ – Del 1

  1. Ethel skriver:

    Ofrivillig ensamhet är väldigt sorgligt. NÃ¥got som jag antar att vi alla är rädda för. Otäck cliffhanger. Det känns inte som att mannen har klarat sig…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *