Fin och fulkultur

Läser i en kvällstidning att ett känt skådespelarpar gick under premiären av komedin, Rampfeber. Det var tydligen inte tillräckligt fiiiiint. Nej, kanske inte det. Men vad är det som är fiiiint då? Jag har sett många pjäser, ser ungefär 25 musikaler, talpjäser, folklustspel och dramer varje år. En del är bra och en del är mindre bra. Men jag har aldrig haft någon åsikt om vad som är fiiint eller inte. Är det inte så att man ska se det man gillar och man behöver inte köpa biljetter till pjäser man inte vill se. Lite som att stänga av teven när det blir reklam om man inte gillar det.

Shakespeare ska väl vara fiiiint, men jag har sett mindre bra Shakespeareuppsättningar och jag har även sett en hel del roliga pjäser med Stefan & Krister. Måste allt vara så tungt och tragiskt och högtravande? Kan det inte få vara lite tjofadderittan med glimten i ögat?

Inte nog med att jag kan se komedier, jag skriver lättsamt också. När jag var liten köpte mamma, Anna Karenina av Leo Tolstoj, det var det värsta skit jag någonsin läst. En av mycket få böcker jag aldrig läst klart. Jag återvände till Kittyböckerna med omedelbar verkan. Vissa av dom har jag läst 2 gånger. Frågor på det?

Jag tycker det är viktigt att all kultur får finnas och att fint och fult kan blandas så att det inte längre finns några linjer emellan dom. Får bögar vara bögar och flator vara flator kan vi väl få ha lättsam humor på våra teaterscener utan att publiken ska lämna pjäsen mitt under premiär!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *