Smarrig lunch

Nu har jag lunchat med Jenny. Mat och prat i massor. Alltid skönt att prata och byta tankar med någon annan som också jobbar med ungdomar. Teater kan vara utmanande och utvecklande men också jobbigt och mycket bakomarbete som aldrig syns. Inte bara i form av administrativt arbete utan även praktiskt. Leta kläder, var ute i skogen och fixa till pilbågar och köpa färg och  måla kulisser. Allt syns inte, och vissa saker är det ingen som har en aning om att man gjort. Men det är bara att slita på. Man får sin belöning till slut i form av glada ansikten, upprymda känslor och applåder. Det är dit vi vill.P1020505

Jag ligger här så länge och spelar leopard.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *