Mannen p̴ bussen Рdel 1

Hon såg honom direkt när hon klivit på bussen. Hans skor liknade en seriefigurs från en Kalle Anka-tidning. En bov med kängor som glappade framtill och där man såg tårna sticka ut. I ett seriemagasin såg det kul ut. I en buss, detta årtionde, såg det tragiskt ut. En uteliggare som inte hade råd med hela kängor nu när oktober närmade sig och regnet svämmade över i alla brunnar.

Annie gick långsamt förbi honom och undrade om hans sista slant gått till bussbiljetten. Han skulle säkert sitta kvar till sist. Så länge han kunde. Så länge han fick. Hon gav honom en snabb blick och såg att han satt på sina händer. Tänk om hon skulle ge honom sina nya handskar när hon gick av. Frågan var om hon tordes. Han kanske skulle bli arg, eller förnärmad. Vägra att ta emot dem. Då kunde det bli pinsamt och sådana situationer avskydde Annie.

Hon satte sig snett bakom mannen och hade förväntat sig en unken svettdoft från hans stela skinnjacka där kragen var bortsliten. För att inte tala om de smutsiga gabardinbyxorna som var för korta och fick honom att visa fotknölarna. Annie blundade och tänkte på hur lyckligt lottad hon var med sitt nya jobb, sin fina tvårummare och sina moderiktiga kläder. Hon tittade på sina handskar och tog ett beslut.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Mannen pÃ¥ bussen – del 1

  1. Ethel skriver:

    Bra cliffhanger! Känns som om mannen nyligen har hamnat i sin prekära situation.

    I Göteborg är det bara att kliva upp på spårvagnen. Ingen frågar efter biljett. Enbart om kontrollanter kommer. Och då blir det förstås dyrt! Fast en hemlös är förstås lönlöst att bötfälla. Så de åker gratis, i praktiken, liksom tiggare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *