Äntligen blev det kväll

Har jobbat som en tok hela dagen. Både på jobbet och när jag kom hem. Äntligen sitter jag i sängen och tittar på teve. Mannen på taket av Sjöwall/Wahlö. Den har jag sett flera gången och jag kommer att se den igen. Det är konstigt det där med filmer. Visst finns det favoriter som vi kan se om och om igen? Allt från deckare till skräck och en å annan serie. Visst finns den en del böcker vi kan tänka oss att läsa fler än en gång? Men jag tror att det är vanligare att man sen en film en gång till. Eller hur är det för er?

Jag tror att det känns lättare att se en film, slappa lite, kanske somna in, spola tillbaka och se igen, än att somna med näsan i en bok?

Nu ska jag i alla fall äta lite och se färdigt pÃ¥ filmen. Vem vet, jag kanske somnar…?P1020025Detta kan man se om och om igen, eller hur?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Äntligen blev det kväll

  1. Ethel skriver:

    För mig är det också så, lättare att se om en film än att ta sig an en bok jag redan läst. Såg Mannen på taket igår. Har inte sett den sen 70-talet. Kul att se hur sättet att göra en deckare förändrats. Här gick det väldigt långsamt framåt, inte mycket hände, men ändå mycket bra spel och inte tråkigt. Bra dialog, som jag ofta tycker fattas i dagens svenska filmer, som jag uppfattar har oflyt och känns krystad. Gillar ju Wollter skarpt. Och på den här tiden pratade han ju i normal hastighet ;-).

    • Pia Widlund skriver:

      Ja, den var helt suverän. Wolter var lysande, såg honom på teaterscenen i Norrköping förra året, lysande än idag!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *