Kanniballunch

Idag ska jag käka lunch med Björn och Jens, grabbarna som har premiär pÃ¥ fredag. Eller nypremiär kanske man ska säga. Det blir genrep imorgon, torsdag och det känns alltid lire pirrigt. Ett genrep, eller en generalrepetition ska ju vara ett rep, en träning, men man vill ju att det ska gÃ¥ sÃ¥ bra som möjligt för dagen efter brukar det ju vara premiär…

Det är alltid mycket som kan hända under en föreställning, det spelar ingen roll om man är många i gänget eller bara ett par stycken. Ljus, ljud och övrig teknik kan spela många spratt. Har man myggor kan dom lägga av precis när som helst, börja skrata eller glappa. Det blir nervositet på scenen när det inte funkar och blickarna från skådisarna drar automatiskt till teknikerbåset där ljudkillen sliter sitt hår och drar i reglarna och kollar kablar. Till slut ordnar det sig men det är trist när det händer. Man ska ju som skådis bara fortsätta att spela och göra det bästa av situationen, men det är inte alltid så lätt.

Kläder är ju ett annat kapitel. Knappar kan lossna och dragkedjor kan kärva. Skosnören kan gå av och klackarna likaså. Jag har nog, peppar peppar, haft tur med kläder. Nån dragkedja har väl bytts ut men inga klackar har gått av.

Sen har vi peruker som kan strama, sitta snett och kanske ramla av om man har otur. Även lösögonfransar kan plötsligt få ett eget liv. Läppstift kan hamna konstigt vid pussar på scenen och det kan se riktigt kul ut.

Ja, att spela teater är verkligen ett äventyr. Att repa in sina repliker och sina scenanvisningar är en sak, sen är det bar resten kvar!!

Det är härligt!

P1020019

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Kanniballunch

  1. Amanda skriver:

    det är just det jag gillar med teater att ingen föreställning är den andra lik 😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *