Mätt och belÃ¥ten – del 1

Nu kurrade det i magen igen. Han kurade ihop sig där han stod bakom containern vid den nedlagda ICA-butiken. Den första snön hade smält bort och lämnat kvar små vattenpölar som barnen lekte i. Han kunde höra föräldrarnas sura kommentarer.

”Blöt inte ner dig nu. Kom hit istället.”

”Lina, sitt inte i vattenpölen.”

Han log för sig själv och backade in en bit när sällskapet närmade sig tvärgatan. De var för många. Synd. Nu var han tvungen att vänta en stund till. Det var i alla fall en bra plats han hade hittat. De stora pilarna dolde honom från ena sidan och återvinningskärlen från den andra. Han kunde spana fritt med ryggen mot den skitiga husväggen.

Eftersom det var helg skulle han inte behöva vänta länge till. Stigen som nyss blivit asfalterad var en perfekt genväg för alla som stapplade hem från krogen på nätterna. Sista helgen i oktober var passerad och klockorna var tillbakadragna en timma vilket gjorde att mörkret kom snabbare.

Han gillade mörkret, kände sig hemma, kände sig fri och berusad av makt. Mörkret var hans kompis. Inte ens när han var liten hade han varit rädd. Snarare nyfiken. Det var många kvällar och nätter han vandrat iväg själv in i skogen. Han älskade doften av höstlöv, mossa och frisk luft. Det var hans livselixir.

Nu kom det ett ungt par vinglande bakom pilarna. Tjejen var knappt vid medvetandet och killen mer eller mindre drog fram henne. Killen såg sig om och släpade sen in tjejen mellan pilarna och började slita upp hennes blus. Hon var livlös och rörde inte en fena.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 svar på Mätt och belÃ¥ten – del 1

  1. Mia skriver:

    Det är fint att få inblick i ditt skrivande. Tack.

  2. Eva-Lisa skriver:

    HÃ¥ller med Mia. Tack. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *