Det svarta h̴let Рdel 2

”Han springer in i skogen.” Tom bromsade och stirrade med stora ögon på Tobbe.

”Ja va fan, det är väl skit samma. Jag ska ha tag i den jäveln.” Tobbe drog i Toms jacka och sprang vidare.

Ugglan hoade starkare nu och vinden hade tilltagit. När regnet började piska mot deras ansikten och en blixt spred sitt ljus över himlen stannade alla fyra killarna. Skogens mörker hade omslutit Lukas och ingen såg vart han tagit vägen. Den knallröda jackan borde synas bland de gröna granarna. Han kanske hade snubblat.

”Ska vi verkligen gå in här?” Anton ville vända men tordes inte röra sig innan han fått klartecken av Tobbe.

”Va fan, bete dig inte som en räka nu. Vi ska klå honom.” Han hade fastnat med sin fot vid en rotvälta och kängan gick sönder när han försökte dra loss foten. ”Stick efter honom, jag kommer snart. Stick nu då.” Han viftade med armarna och tappade balansen när killarna sakta började röra sig in i skogen. Det var som om någon drog in dem. En osynlig hand som sköt fram dem mot den lilla tjärnen som låg bakom stenpartiet.

Grankvistarna rispade deras ansikten när de tog sig fram. Ugglans hoande skrämde Jögga och han backade in i Anton. Deras hala kängor tappade greppet och de föll ner i tjärnen. Skriken ekade när det kalla vattnet omslöt deras smala kroppar. Kylan gjorde dem handlingsförlamade.

När Tom sträckte sin hand mot kompisarna kände han hur han sakta gled ner från stenen och själv landade i det grumliga vattnet. En kallsup fick honom utslagen. Han hörde inte hur Tobbe skrek när granen gled tillbaka i sitt ursprungliga skicka och rotvältan försvann. Det sista han såg innan han försvann ner i dyn var Lukas som stod vid sidan av tjärnen med en stor kantarell i handen.

Lukas promenerade sakta ut ur skogen. Tittade upp mot den gamla eken där ugglan satt. Den hoade ett par gånger och Lukas vinkade och gick ut ur skogen med ett leende på läpparna. När han kom ut på parkeringen hade solen kommit fram.