Ninna – del 1

Det gjorde ont fast ändå inte. Ett tvång som gripit tag om hennes själ och inte släppte taget. Likt ett tuggummi som suttit under en stol, alldeles för länge. Höll hon rakbladet i en speciell vinkel blev det en pytteliten solkatt på kaklet. När hon märkte att hennes ansikte förvandlades till glädje omslöt hon rakbladet med hela handen. De smala armarna slingrade sig runt den nakna kroppen. Bra linnet och trosorna i vit bomull fanns närmare. Resåret var trasigt och troskanten var slapp. Det gjorde ju ingenting just nu.

Den högra armens sår hade blivit ärr och hade blivit fler under det sist året. Ninna hatade sina armar. Igår hade hon handlat och glömt tröjan i cykelkorgen. Kassabiträdet stirrade mer på hennes uppskurna armar än på varorna. Efteråt slet Ninna åt sig varorna så fort att hon glömde osten. Hon slängde ner allt i cykelkorgen och höll på att köra på en gammal farbror med rullator vid övergångsstället.

Egentligen var det inget som var fel. Eller allt kanske var fel om hon tänkte efter. Matten gick sådär, sänkt betyg i svenska, osams med syslöjdsläraren och stulen cykel. Det kunde få vem som helst på dåligt humör.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Ninna – del 1

  1. Amanda skriver:

    väldigt starkt skrivet! Gillar ditt sätt att skriva på

  2. Anna Helgesson skriver:

    Detta är första gången jag läser nåt av dig. Gripande. Otäckt eftersom jag har två ganska nära mig som just nu befinner sig i detta helvete.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *