Förberedelse

Jag kan inte påstå att jag hade förberett mig speciellt mycket inför mitt 3-minuters framträdande på Författarkliniken. Det är svårt att göra det själv hemma. Precis lika svårt det är som att läsa teaterrepliker hemma. När man är på repetition inför en teaterföreställning repeterar man väldigt intensivt. Flera veckor, flera dagar i veckan och många, många timmar. Jag tror att gemene man har svårt att fatta hur mycket tid som läggs ner. Men vad jag skulle komma fram till var att man oftast är väldigt förberedd när det gäller att äntligen ta emot publiken. Troligtvis har man haft både genrep och förberedande genrep med publik och fått ta emot de reflektioner eller skratt som kommer. När det väl är premiär är man ganska förberedd och det är inte första gången man möter publiken.

Men när man ska prata själv inför en grupp om sitt skrivande kommer träningen i ett helt annat läge. Man har oftast ingen publik att öva inför. Man kanske inte har möjlighet att göra det flera gÃ¥nger och kanske inte pÃ¥ nÃ¥gon scen heller. Men det viktiga är i alla fall att man förbereder sig. Jag brukar prata för mig själv i bilen. Kör man över 3000 mil varje Ã¥r sÃ¥ har man ganska gott om tid…

Det är Ã¥tskilliga gÃ¥nger jag stÃ¥tt vid ett rödljus och föraren i bilen bredvid tittat lite konstigt pÃ¥ mig. Men det bjuder jag pÃ¥. Vad jag vill komma fram till är att man i alla fall bör prata högt när man förbereder sig. Det finns nog mÃ¥nga som även läser sina kapitel högt när man redigerar. Bara för att höra att sprÃ¥ket är ok, att meningarna flyter och att man satt punkt och komma pÃ¥ rätt ställe. När man ska prata handlar det om att andas pÃ¥ rätt ställe. Eller att andas över huvud taget. Ibland kan man bli nervös, dÃ¥ höjs axlarna, man spänner sig, rösten gÃ¥r upp i falsett, luftstrupen känns som om den har tagit kompledigt och sen kanske till och med rummets väggar börjar röra pÃ¥ sig…

Det är ocksÃ¥ viktigt att man stÃ¥r stadigt pÃ¥ bÃ¥da benen när man ska prata. Och att man rör pÃ¥ sig lite, med betoning pÃ¥ lite. En del föreläsare, i alla fall dom som pratar länge, har en tendens att springa omkring pÃ¥ scenen, oftast av nervositet. Det tycker jag är enormt störande. DÃ¥ fÃ¥r jag svÃ¥rt att lyssna pÃ¥ den som pratar och kollar mest pÃ¥ vilket hÃ¥ll, han eller hon ska gÃ¥ till och när. Där gäller faktiskt ”Lagom är bäst”!

Som sagt, det är svårt att förbereda sig när man ska göra något själv och har kort tid på sig, men har man pratat inför publik tidigare får man använda sig av den erfarenheten och den rutin man skaffat sig under årens lopp. Har man erfarenhet kan man kanske improvisera på ett trovärdigt sätt om något kör ihop sig. Tekniken till exempel. Jag får använda mig av mina, nästan 500 musikal/teaterföreställningar som jag gjort och använda mig av den rutinen. Men jag använder så lite teknik som möjligt. Bara mig själv och det kan vara nog ibland!

P1010912

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Förberedelse

  1. Ethel skriver:

    Du är en expert på området. Det märks. Tack för bra råd!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *