Jag fundera ofta på hur jag får mina idéer till skrivandet. Själva idén till novellen Våning zero fick jag ju när jag tog hissen ner för att tvätta. Jag googlade lite på hissar och kollade påwww.hisstech.se Jag minns hur jag stod och tittade på hissknapparna och undrade vad som skulle hända om hissen åkte ner en våning till och inte nöjde sig med att stanna på bottenvåningen. Det vill säga till Våning zero. Vem skulle man träffa och hur skulle det se ut. Nu skrev jag om en tjej som stötte på en granne men det kunde lika gärna ha varit något annat. Ett djur, en ändlös gång, en annan värld eller en annan planet. Hade jag låtit tankarna sväva iväg åt det hållet kunde jag kanske ha skrivit något apocalyptisk eller vad det nu heter… Nej, jag håller mig till verkligheten. Eller verklighet och verklighet, det är ju jag själv som bestämmer vad som är verklighet när jag skriver. Ibland ligger den precis på den verkliga verkligheten och allt jag skriver om skulle mycket väl kunna inträffa. Kärleksgnabb, otrohet, bilolyckor, mardrömmar och liknande händelser. Och ibland släpper jag lös fantasin ordentligt. Och vem vet, det kanske är då det blir som bäst?
Gillar titeln ”VÃ¥ning Zero”. Jag blir nyfiken pÃ¥ innehÃ¥llet. Viktigt med bra titel, men ack sÃ¥ svÃ¥rt tycker jag. Hoppas att intervjun gick bra. Den hÃ¥ller väl pÃ¥ just nu när jag skriver detta? Klockan är 14:21 :-).
Jag har fått feedback från en lyssnare som även ska lyssna på reprisen!!!!!
jag fÃ¥r mina idéer genom att jag fÃ¥r upp meningar eller ord i huvudet jag tycker skulle vara fint eller passa bra i en novell eller dikt 🙂
Det kan hända mig också. Alla sätt är bra!