Kasta kula – del 2

Han sträckte fram sina fingrar och efter viss tvekan tryckte han dem mot killens hals. Och där var… det ingen puls. Ok. Killens mössa ramlade ner samtidigt som Örjan for baklänges i diket. Både av halkan och av chocken. Han slet tag i killens mössa som hade hål i sig och när han tittade noggrannare såg han att det var en rånarluva. Örjan höll den på en arms avstånd och kände en stark röklukt som fick honom att rynka på näsan.

När han rest sig upp såg han en påse som låg på passagerarsätet. Det blänkte till och något hade ramlat ut på golvet. Såg ut som pärlor. Inte som de kulor de kastat på skolgården när han var liten. Nej, mycket mindre. Men de blänkte mer. Han gick runt bilen och försökte öppna dörren men snön tog emot. Efter en stund hade han fått upp dörren så pass mycket att han kunde sträcka in sin arm och få tag i påsen. Det hann ramla ut ytterligare några pärlor med han brydde sig inte.

Påsen var tung för att vara så liten. Han vägde den i handen och precis när han skulle öppna den hörde han polissirener. Det tog honom bara ett par sekunder att komma in i sin bil och starta den. Sedan körde han så fort han vågade från platsen och hann precis iväg innan polisbilarnas blåljus visade sig. Efter ett par kilometer svängde Örjan av mot centrum. Han åkte in på sin innergård och lämnade bilen i garaget innan han tog hissen upp till lägenhet. Påsen låg i hans jackficka.

När han skulle sticka nyckel i låset fick han hålla i med båda händerna. Trots den kalla eftermiddagen var hans tröja blöt på ryggen. När han kommit in i hallen stod han stilla en stund, la handskarna på hyllan och tog av sig bootsen. Jackan landade på stolen och han gick in i köket. Av gammal vana slog han först på radion och sen kaffebryggaren. När han tagit fram en kopp och lagt i ett par sockerbitar hämtade han påsen från jackfickan.

De små glaskulorna dansade ut i hans handflata samtidigt som nyhetsuppläsaren på radion meddelade att en juvelerare blivit bestulen ett par timmar tidigare. Örjan stirrade på radion och det började sakta gå upp för honom vad som hänt den sista timman. Just nu hade han diamanter för åtskilliga miljoner i sin arbetslösa hand.

Den kvällen avslutade han på heltäckningsmattan med att kasta kula.

||||| 2 Gillar! |||||
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Kasta kula – del 2

  1. Anna/notonmusic skriver:

    Vilken situation! Men den skulle ju kunna hända i verkligheten! Jag blir lite nyfiken pÃ¥ huvudpersonen mÃ¥ste jag säga… Men i novellernas värld fÃ¥r man ibland fantisera vidare pÃ¥ egen hand. Ska bli jätteroligt att fÃ¥ se och läsa boken Pia!

    • Pia Widlund skriver:

      Ja, det skulle kanske kunna hända. Mycket konstiga saker kan man plita ner när man märker vad som kommer ur ens egen hjärna!

  2. Ethel skriver:

    Kommer det en del 3?

    Jag skulle ha fått panik, inte spela kula :-). Han verkar ta nyheten bra, att han sitter på en förmögenhet.

    • Pia Widlund skriver:

      Ingen del 3, han är en cool grabb och jag tror ännu inte att han har fattat innebörden av vad han har gjort och vilka möjligheter som finns.

Lämna ett svar till Anna/notonmusic Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *