Att skriva romanen i sommar

Att maxa sin skrivtid kan vi läsa om i sista numret av tidningen Skriva. Det handlar om allt från att rensa kalendern och upprätta ett basläger till att välja rätt utrustning och göra upp en färdplan. Dessutom ska man inte se sig om, man ska fokusera på uppgiften, upptäcka nya stigar och slutligen fira. Låter egentligen inte alltför komplicerat. Det är sen det komplicerade kommer.

För ni vet ju hur det är; Det är inga problem att skriva en låt, problemet är att få någon som vill spela den.

Problemet är inte att skriva en bok, problemet är att få någon att vilja förlägga den.

Och sen kommer vi till redigeringen. Som tar huuur lång tid som helst. Det är nästan viktigare att maxa skrivtiden och rensa kalendern när det gäller redigeringsarbetet. Och definitivt värt att fira, när man tycker sig vara klar och är beredd att skiljas från sin älskade lilla bok.

Det tar inte så lång tid för mig att få ner mina tankar på pränt, men att sen gå igenom allt tar ju hur lång tid som helst. Och jag gör det flera, flera gånger. Till slut känns det som om man har en brylépudding som hjärna. Bokstäverna simmar omkring och orden bara retas genom att se felstavade ut. Då är det dags att sluta. Dags att sjösätta sitt projekt! Jag är snart där! Fy f-n vad jag längtar!!!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Att skriva romanen i sommar

  1. Ethel skriver:

    Ja känslan är fantastisk när man närmar sig ett färdigt manus! Det gäller bara att kunna sätta stopp, säga ”att nu räcker det”.

    Men ibland kan det ta lång tid även att skriva ner berättelsen. Det manus jag håller på med nu, började jag på hösten 2009. Har sen tagit pauser från det under ganska långa tider. Det synopsis som jag gjorde från början är inte alls likt sig, även om grundhistorien är densamma. Och så har ju jag och Kjell vårt gemensamma skrivprojekt som vi höll på med under ca 18 månader. Och som ingen vill satsa på :-(. Men nu är jag på gång :-)! Har fått tillbaka lusten till mitt först påbörjade manus. Berättelsen ger sig inte, vill inte glömmas bort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *