Mannen i f̦nstret Рdel 1

Det var skägget hon fått syn på först. Yvigt, grått och alldeles för långt. Sedan såg hon mannen, vars ansikte pryddes av skägget. Egentligen var det ingen prydnad utan bara något som han låtit bli att ta bort. Angela gillade inte skägg. Det såg ovårdat ut och var stickigt. Varje morgon gick hon samma väg till jobbet och varje morgon såg hon mannen i fönstret när hon gick förbi hans hus. Han satt vid sitt köksbord på första våningen och tittade ut. Kanske drack han morgonens första kopp kaffe, läste morgontidningen eller lyssnade på radio.

Angela tyckte han såg ensam ut. Ibland hade hon lust att vinka till honom. Eller åtminstone nicka lite med huvudet när hon passerade fönstret. De befann sig ju så nära varandra där hon gick.

Nu var det fredag och Angela såg fram emot ett par dagars ledighet. Hennes raska steg var lite längre än vanligt idag eftersom det regnade. En buss körde förbi och bromsade in för att slippa skvätta ner henne. Angela gillade regn. Luften blev frisk och när hon sprang fylldes lungorna av härligt syre och stegen blev fjäderlätta. Men när hon promenerade till jobbet var det paraply som gällde.

När hon kom in på gatan lyfte hon lite på paraplyet för att spana in i fönstret. Hon tvärstannade och blev stående på trottoaren.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Mannen i fönstret – del 1

  1. Eva-Lisa skriver:

    Vad fick hon syn pÃ¥ i fönstret? Fortsättning följer, va? 🙂

  2. Ethel skriver:

    Bra sätt att börja en text. Vi läsare kommer direkt in i händelseförloppet!

Lämna ett svar till Pia Widlund Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *