Intervju med Jens Wistbacka

Jens Wistbacka, vem är du och vad gör du på dagarna?

Jag är en snart 45-årig kulturarbetare boende i Katrineholm. Bor i en liten etta tillsammans med mina katter Buffy och Darla. Jag är en stor nörd och spelar roll-, bräd- och dataspel så fort jag får chansen. Älskar även att se på film och tv-serier.
Jag jobbar på kontoret på Kulturförening DuD där jag håller i hemsidan; designar affischer och programblad; och hjälper till med annat diverse. Jag är också aktiv inom föreningslivet och sitter i styrelsen för Katrineholms Riksteaterförening och som ordförande i Katrineholms Arbetarteater.

Du är med i Grabbarna i 57:an i sommar. Berätta mer!

Det är en pjäs av Gideon Wahlberg vi kommer spela på utomhusscenen på Djulö Friluftsteater i Katrineholm. Jag spelar Viktor, en målarlärling och kärlekskrank man i sina bästa år. Det är ett härligt gäng vi fått ihop i år. Vi har precis påbörjat repetitioner utomhus och nu börjar man känna hur det kommer att bli. Det känns riktigt bra. Ska bara lära mig replikerna ordentligt och få sångerna att sitta.

När stod du på scen för första gången?

Jag tvingade tidigt mina föräldrar att se på mina små shower som trollkarl eller mimartist. Sen blev det små roller i grundskolans teateruppsättningar. Men min riktiga teaterresa började 1999 då min syster helt plötsligt frågade mig om jag kunde tänka mig att göra en liten roll i en liten pjäs om statarna. Jag hann knappt svara ja innan hon samma dag drog iväg mig på första repetitionen. Sen dess är jag fast på fler sätt än ett.

Varför är det så kul med teater?

Det är frigörande. Jag får uttrycka mig som och vara någon annan på scenen under några timmar. Jag tycker verkligen om den skapande delen, tiden under repetitionerna då rollfigurerna hittas och berättelsen byggs upp från den stomme som är manuset. Den gemenskap som skapas är svårslagen. Det är ett hårt arbete, men ett roligt arbete. Betalningen kommer sedan från publiken som (förhoppningsvis) ger energi och uppmuntran.

Du är med och sätter upp Jenny Cronholms pjäs, Tills döden förenar oss åt. Berätta mer.

Det är ett mycket spännande projekt. Jag regisserar den tillsammans med Jenny och det är faktiskt min regidebut. Pjäsen har några år på nacken och det var från början tänkt att några andra skulle spela i den och att jag ensam skulle regissera. Den gången ville det sig inte då det inte fanns tillräckligt med tid för alla. Nu har vi ett gäng ungdomar i rollerna och jisses vad duktiga Karin, Charlie och Elias är. De är alla erfarna skådespelare och det är en ära att få regissera dem.
Pjäsen handlar i korthet om kärlek, död och galenskap. Den är en väldigt svart komedi med vålnader och mord. Detta utsmyckat med dans och sång. Urpremiären kommer vi att ha på Villa Sandhem, en restaurang som gärna vill stödja kulturlivet i Katrineholm. Först får publiken äta en god måltid och sedan uppleva en fin teaterstund. De resterande föreställningar kommer att ske på ett mer traditionellt sätt i DuDs teaterlokal. Det kommer att bli mycket roligt att se publiken reaktioner och om de hänger med i vändningarna i handlingen. Förhoppningsvis har jag gjort ett tillräckligt bra jobb som regissör och allt fungerar.

Har du någon drömroll?

Jag har tänkt mycket på det där med drömroll. Jag brukar fastna på roller i Shakespeares pjäser (vem gör inte det?). Sanningen är nog den att jag inte har någon drömroll. Jag har nog mera drömmar om pjäser jag skulle vilja vara inblandad i; eller pjäsförfattare vars alster jag skulle vilja jobba med. Min absoluta favoritförfattare är Clive Barker och han har skrivit några pjäser jag skulle vilja sätt tänderna i.

Vilken bok finns på ditt nattduksbord just nu?

Jag har investerat i en e-bokläsare; en Kindle. Jag har i och med detta ett helt bibliotek liggande vid sängen väntandes pÃ¥ att läsas just nu. För tillfället läser jag ”NOS4A2” av Joe Hill.
Men det finns faktisk ingen som slÃ¥r att läsa en riktig fysisk bok och om nÃ¥gon vecka dyker det ner en ny sÃ¥dan i min brevlÃ¥da. Det är ”The Scarlet Gospels” av min favoritförfattare Clive Barker och jag ser verkligen fram emot att läsa den.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Intervju med Jens Wistbacka

  1. Amanda skriver:

    kul att läsa 🙂

  2. Anna/notonmusic skriver:

    Grabbarna i femtiosjuan! Skulle vara rolig att se! Får väl veta mer här inne vad det lider! Härligt att läsa om Jens. Roligt med folk som brinner för saker, tur att det finns personer som Jens och som du Pia, som gör att det finns ett brett levande kulturliv för många!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *