Att tro eller inte tro

Eva skriver på sin blogg idag om att skriva med självförtroende.

http://riktigare.com/2015/05/07/om-att-skriva-med-sjalvfortroende/

Att tro på det man skriver och att få ett flyt är inte det lättaste. Man kan ju ha världens bästa story på G (enligt sina egna tankar) och sen kanske få jättedålig kritik. Inte så kul.

Det är inte alltid så lätt att tillfredsställa alla. Vare sig det gäller noveller, böcker, film eller annan typ av konst. Men jag tror att man måste tro på sig själv när man skapar. Annars blir det inte något av det. Eller annars landar det i en byrålåda och blir liggande där tills man städar bort det (eller i datorn).

Jag vet flera skrivande personer som har hur många idéer om helst men som tyvärr inte får ner dom på pränt. Synd. Det är bättre att skriva ner det man har i tankarna, man behöver ju inte visa det för någon. Vill man, kan man skaffa en skrivarkompis som man kan maila sina texter till och på så sätt få feedback.  Man kan lära sig otroligt mycket på det sättet.

Samtidigt som man ska tro pÃ¥ sig själv, mÃ¥ste man vara lyhörd för bÃ¥de feedback och kritik. Men visst kan det svida om nÃ¥gon rackar ner pÃ¥ en konstnärliga verk. Vi är väl extra känslig, vi som skapar…

Viktigast är att se till att få feedback från någon som är kunnig och som kan ge någorlunda konstruktiv feedback. Man ska ju inte bli sågad utan kunna känna att man kan förbättra sitt skrivande och utvecklas.

Man ska vara glad om man hittar någon klok person att bolla med. Man får hjälpa varandra med att tro på sig själv. Vi måste bli bättre på det!

Eller hur?!?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 svar på Att tro eller inte tro

  1. Ethel skriver:

    Ja du har rätt. Ibland kan jag dock tycka att det är svårt att veta om man kan vara helt ärlig i sina kommentarer på andras texter. Om man inte känner varandra väl. Jag anmälde mig som testläsare till ett manus (gratis) och gav både ris och ros. Hen lovade att återkomma med kommentarer på mina kommentarer :-), men därifrån är det helt tyst (även efter en artig påstötning). Det gör ju att jag inbillar mig att hen inte tyckte om min kritik, kanske blev sårad, men jag kanske har helt fel.

    • Pia Widlund skriver:

      Visst kan det vara så. Man ska nog tala om vad man vill ha hjälp med mer noggrant det kan underlätta för den som ska ge feedback. Och visst måste man kunna ge både bra och mindre bra åsikter. Det är ju det man är tillfrågad om. Men svårt är det!

  2. Eva-Lisa skriver:

    HÃ¥ller med! Att hitta en bra person som man kan bolla texter och idéer är det allra bästa och fÃ¥r en att ta sig igenom ett manus, även när det gÃ¥r trögt och segt 🙂

  3. Eva Karlsson skriver:

    Att tro pÃ¥ det man skriver och att fÃ¥ ett flyt är inte det lättaste – skriver du och jag hÃ¥ller med. Jag vill tro att det inte handlar om att nÃ¥gra fÃ¥ författare har det i sig och att andra inte har det, utan att det handlar om att öva, öva, öva och att alla (mÃ¥nga) som inte ger upp kan nÃ¥ dit.
    Jag tror också att alla författare som är extra känsliga för till exempel kritik också har en lyhördhet som är en gåva i skrivandet.

    • Pia Widlund skriver:

      Håller med dig Eva! Vi har valt en svår bana. Ska vi göra nåt annat? Konståkning kanske..? Haha

  4. Sofia Fritzson skriver:

    Det är svÃ¥rt det där, det gäller att hitta personer som ger konstruktiv kritik pÃ¥ ett sätt som gÃ¥r att ta till sig, men när man hittar nÃ¥gon som passar en sÃ¥ kan det bli riktigt bra 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *