Luckan – del 1

Fötterna var trötta. Svettiga och trötta. Jag öppnade mitt danslärarskåp och tog fram min väska. Danslektionen var klar för idag och jag var trött och hungrig. Snart 48 år men still going strong. Kanske inte lika vig som tidigare men snabbheten och koordinationen var det inget fel på. Rutinen fanns i ryggraden och den kom fram så fort jag tryckte på play på musiken. Ett svagt pianoklink hördes och jag som trodde jag var sist ryckte till av ljudet. Det kanske var någon som tränade själv i den gröna danssalen? Den gula var ju tom och i den blåa hade jag själv undervisat. Pianoklinket fortsatte med sin medryckande melodi medan jag tog på mig överdragsbyxorna och tröjan. Jag spolade ur tekoppen och ställde den i diskstället, lade tillbaka namnlistorna i mitt fack och stängde mitt skåp med hänglåset. När jag tog på mig kängorna kunde jag inte hindra en stor gäspning.

P1010205

Precis när jag skulle sträcka mig efter jackan hörde jag ett fnitter. Det måste vara någon kvar. Jag gick ut från lärarrummet och kollade dörren till gröna salen. Den var stängd. Ett par knackningar, men ingen reaktion. Jag öppnade försiktigt för att mötas av ett mörker. Först trodde jag att tröttheten spelade mig ett spratt men sedan hörde jag fnittret igen. Jag gick bort mot de andra salarna och såg att det var släckt i den gula men att det lyste svagt i den blåa. Men jag hade ju släckt innan jag gick… P1010206

||||| 4 Gillar! |||||
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *