Q i diket – del 2

När han reste sig upp, märkte han att gräset växt fast på hans rygg. Likt en mantel. Mossa och jord följde med som ett moln när han tog ett par steg och han höll på att trampa på en mask som landat på marken. Eftersom hans rygg nu hade fått vila i tre år var den rak. Ingen skulle känna igen honom om de fick syn på honom nu. En man klädd i gräs med ett jordigt ansikte och naglar som förvandlats till klor. Håret var sammanfogat med mossan och hans blick var lika svart som natten. De som gått förbi diket hade aldrig sett honom på grund av naturens kamouflage. Upphöjning såg ut som en underjordisk myrstack som blivit större för varje år.

Det var som om hans tankar hade legat i ide under de år han spenderat i diket. Saknad av ingen. Blicken letade sig runt och han valde att gå dit näsan pekade. Det var ju i alla fall femtio procents chans att gå rätt. Han ville hem. Hem till sitt eget lilla hus. Äta sin havregrynsgröt med mjölk och bara vara ifred. Det började kurra i magen och när han blundade dansade fläsk och bruna bönor förbi. Tillagat på vedspisen i köket med kärlek. Han log och drog händerna över ansiktet så att jorden föll i kockor. Eller hans tunna pannkakor på torsdagarna. Med jordgubbarna från trädgårdslandet under sommarsäsongen. Landet behövde rensas och mjölk behövde köpas och…

Bilens motorljud spred sig i hans igengrodda trumhinnor och det tog en stund innan han kunde lokalisera vad det var. Hans knän som växt ihop med ett par stenar, modell större, stod emot bra när bildens stötfångare och motorparti studsade mot dem. Kvinnan utan säkerhetsbälte slungades ut genom fönstret och när han drog ner hennes tunna kropp i diket och lade grästuvor över henne såg han att hennes ryggrad var av. Det långa bruna håret var lite blodigt och gifte sig fint med den mjuka mossan. När kråkorna började picka ut hennes ögon satte hans sig i bilen och körde iväg. Bra att den var trasig, då skulle han ha något att göra de närmaste dagarna.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 svar på Q i diket – del 2

  1. Eva-Lisa skriver:

    Bisarr historia 🙂 Ser fram emot att fÃ¥ läsa hur det slutar 🙂

    • Pia Widlund skriver:

      Hade inte tänkt skriva nÃ¥got annat slut men kanske fÃ¥r ta mig en funderare pÃ¥ att göra det…

  2. Amanda skriver:

    sv: den ska jag verkligen inte glömma 😉
    ja jag fick ihop en kort novell 🙂

  3. Ethel skriver:

    Fantasin flödar här, bra gestaltat, jag ser allt framför mig. Vilken bra historia och som sagt bisarr!

  4. Ylwa Karlsson skriver:

    Bisarr är nog rätt ord för den här historien! Ja, det ligger nog mycket nere i dikena som en ska vara glad att en inte vet om …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *