En kortnovell – del 1

Rad sex plats åtta

Gardinen hängde utanför fönstret. Fönsterbrädet var smutsigt och en svart rand hade bildats på det blommiga tyget. En lätt sommarbris smekte stadens gator. Drottninggatan låg öde så när som på en ung kvinna med barnvagn och en cyklande sommarjobbare från posten. När Erik släntrade förbi en uteservering hörde han musiken från lägenheten ovanför. De jazziga tonerna singlade ut som dur-ackord och landade på gatstenarna som g-klavar. Han svängde lätt på överkroppen och nynnade med i melodin. Leendet på läpparna vittnade om att han var nöjd med sitt beslut. Ett spännande sätt att träffs på. Ingen han kände hade tidigare tänkt i de banorna. Han hade firat sin kreativitet med en kopp kaffe och en mazarin på Hembagarn.

Det var förra veckan som idén kom. Katrineholms Storband skulle ha en konsert. En känd jazzsångerska skulle gästa bandet och en lokal kör skulle medverka. Eftersom han hade jobbat mycket i Stockholm sista tiden hade tågresorna tagit all ledig tid i anspråk. När han kom hem var det bara att laga mat, se lite TV och sova. Sedan var det en ny dag. Utekvällarna och konserterna hade blivit lidande under lång tid. Nu hade hans arbetsbörda lättats eftersom en omorganisation hade genomförts och han skulle kunna arbeta hemifrån ibland. Och hinna gå på konserter.

 

Det var när hon bläddrade bland reklambladen som hon såg det. Ett ljusgult, lite gammeldags kuvert. Först trodde hon att det var ett gratulationskort som kommit i förskott men det stod inget namn på framsidan. Någon måste alltså ha stoppat det i hennes brevinkast direkt. Brevet var ordentligt förseglat och hon fick använda sig av en brevkniv för att lirka upp det. En konsertbiljett. Till henne. En enda biljett i ett ljusgult kuvert.

En konsert nästa lördag och hon hade nu en biljett till rad sex, plats åtta, i sin hand. Vem kom den ifrån? När hon en stund senare ringt både sin syster och sina föräldrar, som alla ställde sig frågande till biljetten, blev hon nästan lite rädd. Vem kunde det vara som gett henne denna? Och vem visste att hon älskade jazz? Givetvis arbetskamraterna och vissa av grannarna som hon säkert terroriserat med sina gamla LP-skivor. Men ingen av dem skulle köpa en biljett utan att tala om det. Hon slog igång vattenkokaren och tog fram en tekopp ur skåpet. När hon tittat på biljetten en gång till bestämde hon sig för att gå. Konserten hade blivit utsåld på en gång och hon hann aldrig skaffa en egen biljett. Det var bara att börja kolla efter en fin klänning. Den blommiga kanske, eller den ljusgula med lite urringning…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på En kortnovell – del 1

  1. Amanda skriver:

    sÃ¥ bra och spännande 😀

    sv: jadu 😉 det är e frÃ¥ga det 😛

  2. Disa skriver:

    Spännande!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *