Språket förändras

Nu läser jag Mons Kallentoft. Ett språk som flyter fram som en varm vårflod (det där lät på gränden till poetiskt) med korta meningar och ny rad både här och där. Jag slungas in i storyn och blir kvar. Studsar omkring i de korta meningarna, men det stör mig inte. Jag bara läser vidare. Vill veta mer. Vill komma fram. Vill ha ett bra slut.

Förr var det längre meningar. Inga korta små kapitel på en halv sida. Förr var det ordentliga stycken. Nu är det andra tider. Jag måste själv fundera på att skriva kortare meningar. Det blir mer stuns och högre tempo då. Men man måste ju blanda lite, det får inte bli för stressat.

Jag känner att min sista redigeringsvända börjar närma sig med stormsteg. Jag måste försöka bli mer analytisk när jag läser andras böcker. Andra. Dom som blivit utgivna. Dom som är bra. I alla fall bättre än jag. Inte läsa för nöjes skull utan för att lära sig något. Nåja, lusten får inte försvinna, glädjen måste pyra omkring bland orden och bokstäverna och lysa upp tillvaron. Inget får vara jobbigt. Jag vill jobba med glädje.

Kanske ska börja notera saker samtidigt som jag läser. Bra uttryck, bra gestaltning och bra sprÃ¥k. Som en outtömlig källa med de rätta sakerna. De rätta uttrycken. Samtidigt fÃ¥r man inte glömma sig själv. Sitt eget ursprung och sitt eget sätt att skriva. Inte ”killa för mÃ¥nga darlings”. Min identitet mÃ¥ste speglas i min story. Även om den inte är bäst. Den är i alla fall min. Min egen identitet.

Jag söker balans i texten, tar bort det som är dåligt. Låter den vila. Rycker upp den ur datorns skrivbord och ruskar om den. Som om alla fel skulle falla till golvet och krossas. Då är det bara att sopa skiten under soffan. Inte under mattan, det blir ojämt att gå på.

Kan skriva om allt, eller skita i det. Vad orkar jag och vad bör jag göra. Tusen frågor som aldrig får svar. Frågorna bara flyter omkring därute. Som en varm vårflod. I korta meningar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på SprÃ¥ket förändras

  1. Eva Karlsson skriver:

    Det är nog väldigt bra att titta extra i böcker man gillar – hur författaren gör och inte gör. En övning som Ann Ljungberg har bland sina gratistips är att skriva av de tvÃ¥ första sidorna ur en bra bok, sedan lägger man undan boken och försöker skriva en sida fortsättning. Sedan fÃ¥r man kika. Vad gjorde jag? Vad gjorde författaren? Jag tyckte övningen kändes onödig men när jag väl hade gjort den sÃ¥ fick jag mÃ¥nga aha-upplevelser och redigerade som tusan. Utan att för den gÃ¥ng skull börja härma författaren.

  2. Ethel skriver:

    Ett livsfilosofiskt och tänkvärt inlägg. Jag tänker ofta på teknik när jag läser, men har märkt att om det är en riktigt, riktigt bra bok då glömmer jag bort det.

    • Pia Widlund skriver:

      Jag måste lära mig att tänka mer teknik och skrivsätt, tror jag kan lära mig en hel del på det!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *