Intervju med Amanda Carlberg

http://amandacarlberg.com

Amanda bloggar om bl a teater, kolla hennes blogg!

Amanda Carlberg, vem är du och vad gör du på dagarna?

Ja, jag heter då Amanda och är 27 år gammal. Jag har Aspergers syndrom, bipolär sjukdom typ 2 samt att jag föddes med en ovanligt blodsjukdom som jag som tur är, är symtomfri från sedan jag var 5 år gammal. Jag kommer från en stor familj och är äldst med fyra småsyskon.

Jag går på en daglig verksamhet, för unga med Aspergers syndrom där vi har teater två dagar i veckan och tidningsreaktion en dag i veckan. De andra två dagarna ägnar vi oss åt bland annat pyssel, matlagning, spela spel m.m.

Nu pågår en dokumentär som heter ”Den som får finnas” som du medverkar i. Berätta mer om den!

”Den som får finnas” handlar om teatergruppen (Astroteatern) som finns i min dagliga verksamhet. Vi är 15 stycken (tror jag) deltagare och tre olika ledare.

Dokumentären handlar om nio av oss i gruppen där man får följa med hem till oss och vi delar med oss av våra liv och våra tankar om livet med Aspergers syndrom. Samt att man får följa med oss i teaterarbetet. Vi både skriver och spelar i våra egna föreställningar. Vi skriver oftast utifrån våra egna erfarenheter. Den pjäs vi håller på med nu är ”TabletteRoulette” som är en komedi och missförhållandena inom sluten psykiatrin framförallt! Samt andra samhällskritiska saker.

Just nu är jag regiassistent och sufflös, men jag spelar även sjuksköterskan Klara ibland!

Varför är det så kul med teater?

Jag älskar teater för att man får vara någon annan och släppa sig själv för ett tag. På scenen handlar det ju om min karaktär och des vilja, tankar och åsikter! Inte mina tankar och åsikter, efter att jag inte är mig själv då! Jag tycker även om att skriva för teater, film, krönikor och artiklar. Men det roligaste är att få se en teater eller film växa fram och lära känna alla karaktärer i berättelsen! Plus att jag älskar att gå dit för att jag älskar alla människor som är där!

Vad är största utmaningen med att stå på scen?

Inlevelsen och lära sig lita på sina medspelare. Allt handlar om tillit att våga släppa taget och bara njuta av skådespeleriet och att stå på scen.

Men när man spelat in sig med varandra så vet man ju vart man har varandra och då brukar allt (oftast) gå som ett rinnande vatten.

Hinner du se någon teater själv?

Jag tittar inte lika mycket på teater som jag spelar och det beror mycket på att jag ibland har svårt att fokusera under den tiden som teatern är. Jag får svårt med koncentrationen helt enkelt.

Du skriver en hel del, berätta mer?

Just nu skriver jag mycket krönikor och artiklar till tidningen Antenn Magasin som min dagliga verksamhet driver, Jag har även blivit publicerad som krönikör i tidningen Omtanke.

Sedan har jag skrivit rätt många filmmanus, då jag gjorde väldigt mycket film på amatörnivå när jag var tonåring.

För två år sedan (tror jag) skrev jag en teaterpjäs som hette just ”Den som inte får finnas” (det är därifrån de tog namnet till dokumentären) som handlade om en ung flicka som gick in i en psykos och konsekvenserna av det. Vi satte upp den med Astroteatern och den kommer troligtvis bli uppsatt igen.

Jag har även en bok som ligger klar för renskrivning som jag ska ta tag i någon gång. Den handlar om tiden innan jag fick min Aspergers och bipolär diagnos.

Läser du några böcker just nu? I så fall vilken/vilka?

När jag var liten läste jag extremt mycket och snabbt, men när jag blev sjuk i depression så försvann min koncentration för att läsa. Men jag har lyssnat väldigt mycket på CD-böcker under perioder.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 svar på Intervju med Amanda Carlberg

  1. Eva-Lisa skriver:

    Intressant att läsa om Amanda.
    En sak jag undrar över är om teatermanus skrivs på samma sätt som filmmanus? Om inte, vad är det som skiljer?

    • Pia Widlund skriver:

      Håller med Amanda om skrivsättet, alla skriver nog på olika sätt men filmmanus är ,mycket mer detaljerade, det ståt t ex om ett ansikte ska zoomas om osv.

      • Eva-Lisa skriver:

        Jo, jag vet, det var därför jag tänkte att det kanske är liknande i teatermanus, men dÃ¥ vet jag vad skillnaden är. Tack för infon 🙂

  2. Amanda skriver:

    Eva-Lisa:
    Jag skriver nog inte teatermanus precis på samma sätt som man egentligen ska. Men jag har förstått det som att filmmanus är mer detlajerade med allt som ska hända och hur folk ska stå och gå. Och teater är mer bara repliker och upp till regissören hur denne vill ha det. Åtminstone är det så vi skriver. Men jag kan ha fel!

    Ã¥h vad kul att den är uppe nu 😀

    • Pia Widlund skriver:

      Jättekul! I mina teatermanus skriver jag oftast in enklare scenanvisningar när man ska in och ut t ex, men även andra saker om man ska stå på ett visst ställe om det är av nån betydelse.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *