Mannen p̴ kaf̩et Рdel 1

Inte en sekund försent. Sexton noll fem. Pip. Med en kopp kaffe och en sockerbit intog han sin gamla vanliga plats vid fönstret. Den här gången med en matkasse. Kvällsmaten kanske var inhandlad. En tidning stack upp i ena hörnet tillsammans med en Ramlösa. Tidningen såg trasig ut, kanske fastnat i varubandet i butiken.

När sockerbiten landat i kaffet lät han skeden glida runt ett par varv. Sedan slog han av några droppar genom att knacka på kaffekoppens kant med skeden. Den mörkblå jackan hängde som vanligt på stolsryggen och kepsen lade han på stolen bredvid.

Johanna som stod i kassan, undrade hur länge till han skulle komma med keps på sig. Det var april nu och värmen hade exploderat de sist dagarna. En vecka kvar till Valborg och fåglarna slogs om uppmärksamheten med diverse skönsång i både buskar och träd. Hon blev stående en stund efter att ha fyllt på koppar och fat.

När mannen vilade sitt huvud i händerna och tittade ut genom fönstret kunde hon studera honom. Han hade klippt sig och skaffat en ny skjorta. En mörkröd. Den klädde honom inte. Det borde vara en gladare färg.

Mannens stolta hållning vittnade om att han inte haft något tungt kroppsarbete innan han blev pensionär. Johanna var säker på att han var pensionär. Ögon var omgärdade av lite rynkor och stegen var inte så snabba, men han såg ändå ut att vara i god form för sin ålder. Inte en gnutta fett. Han kanske hade motionerat flitigt och bytt ut pastan mot grönsaker. Det gråa håret var fortfarande tjockt och runt halsen hängde de gamla vanliga läsglasögonen i ett snöre.

Mannen sa aldrig något när han kom. När kaffekoppen och sockret landat på brickan lade han fram jämna pengar och nickade leende som tack. Hon undrade hur länge han varit kund hos dem. Det måste ha varit länge för hon hade glömt när hon såg honom första gången.

Johanna var nyfiken på vem han var, hur hans röst lät och vad han jobbat med. Varje tisdag när han kom tidsenligt fem minuter efter fyra, brukade hon fantisera om vem mannen var innan nästa kund kom. Eftersom han kom samma tid varje vecka slog hon fast att det var en korrekt och noggrann man. Kanske hade han jobbat som revisor med bokslut siffror. Eller på bank med lån, pengar och konton. Där vartenda öre ska stämma på den sista raden.

Hon väcktes ur sina funderingar när en brandbil susade förbi på Storgatan. Alla på caféet sträckte på sina halsar och följde det blåa blinkande ljuset som försvann in på Bievägen. Bränderna i staden hade ökat de sista åren och polisen antog att de var anlagda.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *