J-r. Å vad säger vi om det då?

Teaterrepet blev inställt på grund av sjukdom så det blev en kortnovell i soffan med Leidy som pockade på uppmärksamhet. Efter att ha fått en toarulle med godis i så blev det lite lugnare. Jag skrev en kortnovell och i första meningen så blev det en svordom. Jag gillar egentligen inte svordomar i vare sig teatertexter eller boktexter. Jag frågar mig hela tiden vad de tillför. Klara sig storyn utan dem. Oftast är det ju så. Visst kan de vittna om att din rollfigur har ett taskigt ordförråd men det kan jag alltid få fram på annat sätt. Men nu blev det i alla fall en svordom. Av en arg kille på ett lager.

givetvis fattar jag att man bör ha med svordomar när man skildrar en scen från ett ungdomsgäng blandat med viss slang osv, men jag är oftast restriktiv med svordomar. Lite gammaldags kanske men då får jag väl stå för det då.

I min bok kan man räkna antalet svordomar på ena handens fingrar. (Tror jag).

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på J-r. Ã… vad säger vi om det dÃ¥?

  1. Ethel skriver:

    Jag gillar inte heller svordomar. Klart att det blir en och annan i dialog om personen pratar så, men jag strör inte omkring med dem jag heller. Jag håller med dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *