Mera Lååångläsning

Den numera söndertrasade TV-kvinnan var det ingen som ödslade en enda tanke på. Det var mest bärsärkagång som gällde. Slå först och fråga sen, om du har tid, annars går du vidare. Sebbe och Peter hade till en början kommit undan men efter en timma uppe i ett träd hade en av grenarna gett vika och Peter hade fallit till marken. Precis framför ögonen på en människa. Tröjärmen hade dragits upp och den koboltblå färgen blottats. En rejäl spark i ansiktet fick hans näsben att gå av på tre ställen och murade igen ena ögat på några sekunder. Sebbe hade först ropat förtvivlat men ångrade sig snabbt när sju par ögon höjdes mot honom och flinen liknade hungriga vargars flin. Det tog dom fyra sekunder att ruska ner honom från trädet och lika många sekunder att trasa sönder hans ansikte. När sen mjälten och magsäcken hade spruckit av sparkarna slutade han andas i samma sekund som Peter. De låg bara två decimeter från varandra när de var på väg till Konghimlen. Mobben var redan flera hundra meter ifrån dom.

Kongerna fick se sig besegrade i detta försök att rädda jorden från dess plågoandar människorna. De hade ju satt agendan för en rad stora förbättringar och hade redan börjat på flera platser. De hade planerat för att eventuellt avslöjande men inte tillräckligt väl. TV-kvinnan hade blivit deras fall. Fadäsen hade ju skett i Europa men de övriga delarna av världen hade snabbt blivit informerade om vad som skett och det var en kalabalik utan dess like i alla delar av världen. Flygplan gick över kontinenterna med människor som var beredda att döda. Döda de Konger som så rått och brutalt dödat deras egna. Som i sin tur var på väg att döda moder jord. En underbar kedja för de som njöt av död. Just nu var det människorna, ingen eller inget kunde stoppa deras framfart. Det tog bara några timmar för dom att ta tillbaka kontrollen över sin jord. Kontrollen över att börja förstöra igen.

Jonas fortsatte sin promenad i skogen som numera bestod mest av stenar. Det var längre till elden än vad han hade föreställt sig och han kände att krafterna höll på att ta slut. Armarna hängde okontrollerat längs hans sidor och andhämtningen hade ökat. Hans förut så glada ögon höll på att falla samman och han hade börjat med den mänskliga ovanan att gäspa. Bara några steg till, sen var han framme. Några till och sen… sen föll han ihop på den steniga marken av ren utmattning. Det kändes underbart att få sluta ögonen och den kändes plötsligt som om han låg på en bädd av sammet. En huvudkudde av dun och ett täcke av mjukaste lyster slöt sig runt hans trötta lekamen och han föll i djup sömn efter några sekunder.

Över hans huvud vajade en ensam björk i vinden och en koltrast sjöng en god natt visa som var helt onödig. Andetagen var lugnare nu. Djupare och mer avslappnade. Hans koboltblå färg hade nu spridit sig ut över hans händer och prydde även hela hans ansikte. Hade en människa mött honom nu hade dom blivit skitskraja. Men det var ingen som visste var han var. Inte Kong-ledaren heller.

I en kista på Kontoret, hade Kong-ledaren kunnat gömma sig. Lite bråte runt den i ett mörkt rum gjorde att människorna missat den. Nu hade han suttit där i snart fyra timmar och det var nästan så att hela kroppen hade somnat i en orimlig kroppsformation. Det tog honom nästan tjugo minuter att öppna locket, räta på armar och ben och ta sig ur kistan. När han äntligen stod upp på golvet kände han sig fortfarande vinglig. Men han hade inte tid att bry sig. Nu var goda råd dyra. Han kom också ihåg luckan i taket och tog sig in i bergsalen och fick syn på stegen som låg på golvet. Människorna hade inte hunnit upptäcka luckan och han sprang direkt bort till stegen för att ställa upp den. Det tog en stund innan han fick den på plats men sen sprang han nästan uppför stegen och kröp försiktigt ut ur luckan.

Precis som Jonas såg han sig omkring. Nu gick det snabbare att hitta skogen i och med att gryningen hade kommit. Skogen, skogen, den var nog bäst. Ner till torget skulle ju bara en idiot ta sig. Han sprang som en gasell mot träden och såg sig hela tiden om ifall någon skulle komma efter honom. Men han hade tur. Inga människor i närheten. Mobbens ljud hade lugnat sig betydligt och han hörde bara spridda vrål av någon och det lät som fulla människor som var på väg hem från krogen. Hur kul var egentligen krogen? En rökig miljö med en halvtaskig trubadur som brölade ut de sista hitsen till förinspelad musik med en billig gitarr i handen. Han skulle aldrig för sitt liv sätta sin fot på ett sådant etablissemang.

Kong-ledaren var nu framme vid skogen och han stannade ett par sekunder. Händerna vilade på låren och han lutade sig fram och tog ett par snabba andetag. Nu kunde han fortsätta i ett bekvämare tempo. Han var glad över att ha kommit undan men innerst inne helt förtvivlad över hur det hade kunnat gå så snett. Den kvinna som klantat sig hade han kunnat döda med sina bara händer och katastrofen hade kunnat utebli. Hans ögon tårades av blå tårar som trängde in och han blev sittande på en stubbe med ansiktet begravt i händerna. Hela hans livsdröm var krossad, ingen skulle se upp till honom eller hylla honom längre. Han var inte värd någonting, han var en nolla, han var ingen.

Efter en stund resta han på sig och fundera vad han skulle göra. Vad fanns i skogen? Ingenting egentligen. Bara ett skydd mot de som försökt döda honom. Så gott som något egentligen men ingenting annat. Stegen var tunga när han började sin vandring.

Precis som Jonas fick han sitt ansikte skrapat av grenar från granarna. Han svor men gick vidare. När han sen kom fram till det steniga partiet som Jonas tidigare passerat högg det plötsligt till i hans mage. Han kom på sig själv med att han inte ätit något på flera timmar. Middagen som han tänkt äta istället för de dagliga tabletterna hade uteblivit och hungern väckte honom genom hugg i magen. Han föll ner på knä och grymtade av smärta. Ögonen tårades igen och han såg inte att Jonas låg ett tiotal meter framför honom. Även han helt utslagen.

I staden hade den hätska stämningen lugnat ner sig. De flesta verkade fira med alkohol och några hade somnat på stadens gator. Fulla illaluktande människor som firade en makaber tillställning som hette slakt av Konger. Historieböckerna skulle beskriva denna natt som en av de värsta genom historien och sagor och sägner skulle bli inspirerade av Kongerna och masslakten av dom. Galenskapen var ett faktum. Kom och rädda vår jord så ska vi slakta er. Och vi gör det fort.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

1 svar på Mera Lååångläsning

  1. Anna/notonmusic skriver:

    Oj oj oj…Hur ska det här sluta…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *