Lååångläsning – del 4

När de anlänt till jorden var det bara manliga Konger. På planeten Kong fanns inga kvinnor. Vardagen var trist och innehållslös och de hade tröttnat på att inte få träffa några andra än varandra. När de nu anlänt till jorden och fört över sina Kong-gener till människor, föddes både kvinnliga och manliga Konger och glädjen var givetvis stor. Nu skulle planeten Kong kunna utvecklas och finnas kvar under överskådlig framtid. Det kändes som en underbar vision som de alla ville vara med och skapa.

Australien och Kina var också erövrade såsom hela Ryssland och Afrika. Några få ställe i Sydamerika och i Europa var kvar, sen skulle Kongerna ta över helt. De hade bestämt sig för att de skulle bo både på jorden och på planeten Kong. Lite omväxling liksom. Semester på Kong och bostad på jorden eller tvärtom.

Planeten Kong var så olik jorden. Platt och ganska färglös. De bodde i fyrkantiga byggnader som stod på rad i långa led och liknade människornas radhusområden. Trist så det förslog. Inga gröna ytor och inga hav. Ingen växtlighet och inga djur. På så sätt var jorden som ett paradis, eller i alla fall det som fanns kvar av jorden. Kongerna hade tänkt att rädda jorden, samtidigt som de utplånade mänskligheten och fick ett nytt paradis på köpet.

I berget låg de små nyfödda Kongerna i sina fack och bara växte och växte. Det tog oftast bara en natt innan de var fullvuxna. Då kom de ut från sina inglasade fack, fick en snabbutbildning och information om läget. Sen var det bara att sätta igång. Ut i städerna, ragga upp ensamma människor, diskret och smart. Överrumpla dom med en kyss och föra över sina Kong-gener. Sen vänta på resultat och pricka av. Oftast hann varje Kong få in fem till sex nya småkonger varje natt.

Det var vissa av människorna som inte var ute så mycket. Det hade Kongerna löst genom att ta jobb i hemtjänsten och i diverse affärer. Även på lager och i skolor hade de spridit sig. När det började försvinna gamlingar från hemmet trodda alla att personalen hade glömt att låsa. Men när det började försvinna barn från skolorna vaknade resten av världen till. Vad var det som hände egentligen? Fyra fem elever försvann från dag till dag och ingen fattade någonting. Ingen hade sett något och skolgårdarna började bevakas av lärare och rektorer. Men det spelade ju ingen roll eftersom hälften av lärarna var Konger.

Varje morgon och kväll var det Kongråd i Kongsalen. Då samlades alla för information om läget. Det var alltid glädjande nyheter om deras framfart och det var alltid svarta siffror som visades på Kongtavlan. Dagens Kong utsågs och alla blev intresserade av att få stå på Kongscenen och ta emot Kongpriset i form av en guldplakett. Jonas hade 49 stycken plaketter.

”Det är inte så många kvar här i staden just nu. Vi ökar tempot denna vecka så kan vi åka vidare i helgen. Det är några städer norröver som behöver lite backup, sen ska vi vara klara med Sverige. En trög polisorganisation och sinnesslöa människor gör att vi tar seger efter seger.” Kongernas ledare mässade på och gav alla den energi och glöd som de behövde.

Det kändes som om paradiset var nära. Alla nya Konger var med på mötena och de togs emot med öppna armar och blev snart delar av den enorma Kong-familjen. För att hålla koll på vilka som var Konger och inte, placerades ett litet svart födelsemärke i pannan på alla då såg Kongerna direkt att det var en broder och gick vidare till en människa. Där kunde inga misstag ske, säkerheten var enorm.

”Vi har bara 387 personer kvar och jag tror att vi ska kunna fixa detta galant om vi så bara var hälften. Det är redan onsdag idag och vi tar lite över 200 idag och resten imorgon så kan vi vila lite på fredag innan vi drar vidare på lördag.” Kongledaren hade ett så brett leende i sitt ansikte att man såg hans blåa munhåla och hans blåa tunga. De andra Kongerna applåderade och skrek av glädje. Det var nära nu, så nära.

Jonas satt rak i ryggen och tänkte på sina egna planer. Han gillade Kong-ledaren men började tröttna på hans evinnerliga mässande. Han var säker på att organisationen skulle kunna slimmas och att alla Kongerna skulle kunna arbeta både effektivare och bättre med ännu mindre medel. Tankarna snurrade medan han gav Kong-ledaren de obligatoriska applåderna och gick ut ur Kong-salen. Han ville bli Kong-ledare, och det skulle han se till att bli inom en mycket snar framtid.

Nu började det klia igen. Varje gång han rev sig fastnade den blåa färgen under naglarna, eller klorna kanske var den rätta benämningen. De var nästan trekantiga och vassa framtill. Lite lätt böjda och nästan gula till färgen. Färgen på magen kom snart tillbaka igen men det blev vita revor under tiden som inte såg snygga ut.

Jonas hade tänkt att bli dagens Kong hela veckan ut. Eftersom han inte behövde sova tog han bara en klunk vätska innan han satte på TV-n. nyhetsdags.

”Vi är alla mycket oroade över den utveckling som har skett den sista tiden. Det känns som om polisen inte har några spår utan famlar i blindo. Vi har anställt en inkompetens poliskår i detta land och det enda de gör är att konstatera att de inte vet något, inte har sett något och att inga vittnen finns. Det måste väl vara någon därute som har sett någonting av vad som skett.” den kvinnliga reportern babblade på i all oändlighet och Jonas log. Det var en av de konger som fötts sista veckan som satt i rutan och ingen mer än han såg det. Han hade sett när hon föddes. Med en gång kunde han säga att hon var en intellektuell Kong som skulle komma långt. Nu satt hon redan i TV-rutan och berättade om vilka nyheter som fanns. Det fanns ju bara en just nu. Bortrövade människor helt enkelt. Han skulle precis ta en vända till ut när han såg vad som höll på att hända. Hennes blusärm gled upp och blottade den koboltblåa armen. Allt stannade upp och kameramannen måste ha fått syn på det hela för hon kom halvt om halvt ut ur bild och det började pratas från kontrollrummet. Och där rådde det minsann ingen kontroll längre.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Lååångläsning – del 4

  1. Anna/notonmusic skriver:

    Och så slutar du skriva DÄR! Hoppas de åttatusen orden inte är slut nu!

  2. Pia Widlund skriver:

    Imorgon kommer det mera…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *