L̴̴̴ng text Рdel 2

När polisbilen var utom synhåll pustade han ut och släppte taget. Hon föll som en tung påse. Asfalten kom upp och slog henne i ansiktet. Blodet lämnade hennes kropp och det blev en stor blå pöl på trottoaren. Tur att det var folktomt på den här lilla sidogatan, tänkte Jonas medan han slet av henne jackan. Den tunna tröjan hon hade under, putade ordentligt över magen och det dröjde inte många sekunder innan de två små barnen kommit ut under hennes lilla tighta kjol. Va bra att det gick snabbt den här gången.

Han tog upp dom och tittade med en glad min på dom små liven. Håret var redan långt och kropparna hade bra proportioner. Inte utan att han kunde vara stolt över nattens arbete. När han la ner dom i påsen och fortsatte bort mot berget under den gröna kullen låg Lena kvar. Va äcklig hon såg ut nu. Skinnet hade torkat ihop och det var som om någon hade tagit hennes kropp med två gigantiska händer och bara vridit ur det sista som fanns kvar. Det dröjde inte många sekunder förrän hennes kvarlevor hade dunstat och hon var helt borta från trottoaren. Inte ens den blåa blodpölen fans kvar.

Han visslade glatt och såg sig själv som Gene Kelly där han smådansade fram på gatan. Det hade börjat regna, precis som i Singin in the rain. Bara ett paraply och en lyktstolpe som saknades. Poliserna hade ju redan visat sig.

Vid bergets fot la han handen på plattan som läste av hans avtryck. Det kom ett knappt märkbart pip och en röd lampa tändes. Sen öppnades bergväggen och det var bara att gå in. Väl inne i berget hälsade han på Peter och Sebbe som inte hade haft samma tur som honom. Deras bistra miner fick honom att inse att de skulle få ge sig ut på nytt i natten. Ledaren var benhård när det gällde att prestera. Man fick väl ingen direkt straff men den tunga förnedringen var nog. Alla ville lyckas. Alla ville vara med och hjälpa till. Och alla var tvungna att hjälpa till.

Jordens befolkning hade under sista året uppgått till 14 miljarder människor. Alla var snåla, snikna, feta och fula. Deras aptit på jordens tillgångar hade gjort att mer än 8 miljarder satt fängslade för att inte störa resten av miljarderna när de skulle äta för mycket och festa för mycket och bli för feta. Deras framfart hade gjort att oljan tagit slut och att regnskogen för länge sen hade skövlats. Den enorma golfbana som numera upptog den ytan var det knappt någon som orkade nyttja. Eftersom ozonlagret var lika tunt som en trasig persienn höll sig alla inomhus i de enorma byggnaderna som deras slavar hade skapat innan de fängslats. Det var tack vare det i princip, frånvarande ozonlagret som människornas synder hade uppmärksammats ab Kongerna.

De blå Kongerna bodde på olika planeter som länge cirkulerat runt jorden. Varje gång mänskligheten hade förstört något eller orsakat någon naturkatastrof såg Kongerna sin chans att erövra jorden för att själva få mer plats. Deras planeter hade blivit lika överbefolkade som jordens.

Frågan var bara hur det skulle gå till att få bort alla de 6 miljarderna som fortfarande spatserade omkring på jorden. Kongerna hade helt enkelt bestämt sig för att ta sig till jorden och undersöka den noggrant för att sedan komma på en plan att erövra planeten. Utan att behöva jobba ihjäl sig. Nu var de på god väg att lyckas.

”En vända till?” Jonas flinade mot Peter som snörade på sig sina kängor. Sebbe stod bredvid och gäspade så stort att man såg hela hans blåa magsäck.

”Japp, vi får ta en annan krog. Får man väl tag på någon så är det inga problem. Fulla är dom hela högen.” Peter reste sig upp.

”Problemet är att dom är så fula. Alla är olika och inga har lika långt hår. Dessutom har vissa satt in lösa hårslingor för att få större huvud. Hur tänkte dom då? Det spelar ingen roll att dom har stora huvuden när dom ändå är tomma.” Sebbe tog på sig jackan och småskrattade.

Jonas la in de två små nygjorda Kongerna i varsitt skåp och stänge luckan. Skåpdörrarna var av genomskinnlig plast och det fanns mat och pulver att tillgå. De var tvungna att växa upp fort för att själva kunna ta sig ut i de olika städerna och kyssa människor och på sås ätt göra dom gravida med Konger. Ledaren höll noga koll på att alla jobbade och Jonas var en av de mest effektiva Kongerna. Han fick alltid beröm på sammanträdena. De andra var avundsjuka men sa inget. Det var bara att jobba hårdare, fortare, snabbare och bättre.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Lååång text – del 2

  1. Anna/notonmusic skriver:

    Vilken fantasi du mÃ¥ste ha Pia 🙂 Hur ska det gÃ¥ för Kongerna? Tur man är stadgad och hÃ¥ller sig borta frÃ¥n Krogen!!!

  2. Pia Widlund skriver:

    Krogen är inte bra…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *