L̴̴̴ng text Рdel 1

Det jag skrev kan vara, det kan vara bland det sämsta jag skrivit. Jag var sÃ¥ trött sÃ¥ ett tag skrev fingrarna istället för hjärnan. Här kommer första delen frÃ¥n helgens lÃ¥ngskrivning. 8000 ord pÃ¥ 24 timmar…

Han fick inte klia. Inte klia, inte klia, inte klia. Det gick bra ett tag sen gick det inte längre, nerverna kollapsade liksom. Då kliade han sig på magen, fast det inte var där det kliade. Det fick han bittert ångra men det fanns inget annat att göra.

När han kom fram till baren kände han hur törstig han var. Tanken på att något kallt skulle rinna ner längs hans strupe gjorde att han ökade hastigheten. Ovanför dörren blinkade en skylt med något torftigt namn. Han orkade inte ens lyfta huvudet för att se det. Viktigare att fokusera. Och det var han bra på. Han gled in genom dörren när den stora ordningsvakten öppnade dörren och tittade på honom. Blicken lyckades han undvika men hans hand snuddade vid ett obevakat ögonblick vaktens hand. Nåja, det fick gå som det gjorde med den saken.

Volymen skar in i hans öron som eldgafflar och han stannade innanför dörren som om någon tryckt sin hand mot hans ansikte. Nu gällde det att vara på sin vakt för att inte verka misstänksam. Han rörde på skulderbladen och lyckades stoppa ett nytt anfall av kliande. En kvinna stötte emot honom och han vaknade till från sina tankar. Hon log mot honom och han kände en lätt svettdoft i kombination med billig parfym och alkohol sprida sig i hans näsborrar. Han rös av tanken att se den lönnfeta medelålders kvinnan naken. Men det gjorde inte killen som gick i hennes släptåg med hennes hand i sin. Dom skulle säkert inte gå hem till sig själva den natten. Det kom en rysning till.

Efter att ha gett henne ett halvhjärtat leende tog han sig förbi paret och ställde sig i baren. Det var bara ett par killar som beställde öl där och en ensam tjej som sippade på en röd drink. Perfekt helt enkelt.

Hon tittade inte åt hans håll ens när han harklade sig. Men när han stötte till hennes ben med flit, möttes deras ögon och han märkte hur hennes blick dröjde kvar lite längre än hans. Att verka nonchalant när han var desperat var inte lätt. Men han hade börjat lära sig att ignorera sina känslor. Det var bara att utföra det som skulle utföras och bortse från allt annat som kunde tänkas komma i vägen.

När han fått sin öl såg han hur hon försiktigt vände sig mot hans håll och tittade på honom i ögonvrån. Plötsligt kände han en enorm lust komma smygande. Det hade han inte känt på länge och känslan var svårt att stöta bort. Han kunde spela med ett tag, sen fick han se vad som hände.

När vätskan fortplantade sig i hans kropp blev han påmind om uppgiften. Han suckade och tog mod till sig.

”Jag heter Jonas, vad heter du?” Jösses, det lät som en fras från en franskakurs. Han knep ihop ögonen och skulle precis gå när hon glatt svarade, samtidigt som hon ställde sig närmare. Han kände hennes varma andedräkt när hon presenterade sig som Lena.

Egentligen skulle han backa, ta kontroll över situationen och göra det han kommit för, men han spelade med. Det var först när hon tog hans hand som han blev påmind om vad han kommit för.

”Flera måste in, det är bråttom nu. Vi ska ta över så fort vi kan.” Mötet tidigare under dagen hade gett alla klara besked. Ingen kunde undgå det tydliga budskapet. Han såg ledaren framför sig när han la armen om henne, såg henne djupt in i ögonen och pratade lugnande med henne. Sviken av en pojkvän kan ju göra vem som helst mottaglig mot smicker. Lena sög i sig allt han sa. Som ett sämskskinn som dras mot en bil efter tvätten.

Det räckte med några slitna fraser som han pluggat på likt glosor på en språklektion, sen var hon fast. Hennes hud ändrades i samma stund som han kysste henne. Han behövde inte ens sticka in tungan och engagera sig. Porerna ändrade färg till blått på en gång. Visste man inte bättre skulle man kunna tro att hon fått en blåtira. Över hela kroppen. Han kysste henne en gång till. Det fick bli tvillingar helt enkelt, det skulle han få pluspoäng för.

Hon blev slapp i kroppen och han hade jämt sjå med att hålla henne upprätt. När en polisbil sakta åkte förbi, såg polismännen på dom med ett stänk av misstänksamhet. Men klockan hade passerat midnatt och det fanns värre fyllon än detta att Lobba.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Lååång text – del 1

  1. Pia Widlund skriver:

    Lååång text. Det kommer mera!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *