Att börja från början

1972 stod jag inför publik för första gÃ¥ngen i mitt liv. Det var pÃ¥ en gymnastikuppvisning i VingÃ¥ker. Ett tag sen… Det var kul och jag gick pÃ¥ gymnastik tills jag var 16 Ã¥r, dÃ¥ började jag dans pÃ¥ DUD i Katrineholm. 1986 var jag en av dansarna i Katrineholms NyÃ¥rsrevy och sen dess har jag stÃ¥tt pÃ¥ scenen i olika sammanhang.

Jag har aldrig levt på mitt artisteri men jag har lärt mig desto mer. Mer än jag trott kanske, För mig är mycket så naturligt. Att repa, sitta i sminket, köra en Italienare, bubba rekvisitan, sjunga upp och fixa påse till myggan. Många är dom ljudtekniker som grävt under mina kjolar för att byta batterier på myggan, många har jag sett i bara kallingarna i omklädningsrum och många har dragit upp och ner mina dragkedjor på klänningar. Ingen blygsel här inte, det hinns liksom inte med.

Jag har genomfört dubbla föreställningar med halsfluss, feberfrossa och magsjuka, inte samtidigt med det var jobbigt ändå. Jag har dansat cancan och tappat skorna, haft maskor på strumpbyxorna och tappat axelbanden på klänningen. Jag har fnissat, skrattat, gråtit och spelat apa. Teater är för mig ett sätt att leva och utan den skulle jag inte vara fullkomlig.

Ikväll har jag träffat 2 tjejer som kontaktat mig och som jag har lunchat med tidigare (mina spännande luncher). Jag har hört dom läsa ett manus för första gången i sitt liv. Ett manuskript.

Hur kändes det här? Frågade jag efteråt.

Oj, hur ska man lära sig allt det här? Oj, hur ska man vara? Jag tänker mig henne sÃ¥ här…

Jag försökte tänka efter hur jag själv kände mig när jag var ny på scenen. Alla frågor, alla tankar och alla utmaningar man ställs inför. Det är en spännande värld att kliva in i. Kommer man in i den vill man inte lämna den.

Nu har vi i alla fall läst ett kort manus för två kvinnor. Vi ska läsa mer hemma i veckan. Fundera över karaktärerna, eventuell musik och lite kläder. Jag hoppas att dessa 2 tjejer vill ta sig an manuset och så småningom att det mynnar ut i en föreställning.

Jag hoppas att jag kan hjälpa dom på vägen dit, inspirera och ge mod och kraft att ta sig an uppgiften. Ni som stått där uppe på scenen vet att det är en häftig utmaning och en underbar seger att våga spela.

Att våga spela teater!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Att börja frÃ¥n början

  1. Anna/notonmusic skriver:

    Vilken underbar beskrivning Pia! Teater är väldigt utvecklande. Vi har en underbar amatörteater här hemma i stan där många barn och ungdomar och vuxna är engagerade. Det följer med SÅ mycket positivt i arbete med en föreställning. Våra flickor nästan bodde där i perioder.

  2. Pia Widlund skriver:

    Jag vet, teater har utvecklat mig väldigt mycket. Från ingenting till den jag är idag!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *