Och här kommer första delen av gÃ¥rdagens text…

Ämnet var; Du vaknar i en lägenhet med en man som säger att han är din sambo och du har ingen telefon och känner inte igen dig. 45 minuter, skriiiv…

Den kalla vinden gjorde sig påmind när balkongdörren stod på vid gavel. Jag vaknade med ont i nacken och reste mig mödosamt upp. Nackspärr. Trots min stela nacke var jag tvungen att titta åt vänster. Hela överkroppen drogs med i min häftiga rörelse när jag till min fasa såg honom. Det var ingen vacker syn. Hans mun var vidöppen och det luktade gambiansk soptunna ur hans käft. De tänder som fortfarande fanns på plats satt inte ihop som själsfränder precis. Jag försökte ta mig upp från sängen med minsta möjliga rörelser men efter bara ett par sekunder vaknade han och log ett snett leende.
”Äntligen vaknar du. Har du sovit illa?”
”Ehh, illa? Ja, det har jag.” Nu stod jag upp och slet tag i den lila morgonrocken som låg på gungstolens armstöd. ”Jag har sovit förbannat illa. Och jag undrar vem du är och vad du gör här?”
”Har du sovit så illa att du glömt att jag är din sambo, älskling?” Varelsen satte sig upp och hans svettiga flint bjöd inte på mer än tre hårstrån.
”Sambo? Vad menar du med det? Jag har ingen sambo.” En illavarslande känsla kröp på mig och när jag gick fram till fönstret var jag tvungen att sätta mig på stolen som stod vid det vita köksbordet. Jag kände inte igen mig. Skogen utanför hade jag aldrig sett och tystnaden slöt sig som en sopsäck runt mitt huvud.
Allt var som en ond mardröm och medan jag nöp mig i armen för att vakna reste sig besten upp från sängen och började gå mot mig. Jag scannade av rummet efter min mobil men den tycktes inte finnas någonstans. Ingen fast telefon heller, annars hade jag kunnat ringa mig själv. Men vad var det för nummer jag hade nu igen?
Som i ett töcken gick jag runt och försökte undvika hans närhet. Väggarna var kritvita och det luktade unket. Hungern gjorde sig påmind men det var inte direkt läge att ringa roomservice. Var det förresten ett hotellrum?
”Vem är du och vad gör du här?” Jag kände att jag var tvungen att få kontroll på situationen för att inte bli galen. Varelsen stod nu vid fönstret, gäspade och sträckte på sig. ”Och vad gör jag här?”
”Vi åt och drack gott igår kväll. Minns du ingenting? Du ser helt slut ut Anna.”
Jahaja, det var så jag hette; Anna. Skönt att något klarnade. Men det var också det enda. När jag gick mot sängen snavade jag nästan på mattkanten, jag såg suddigt och blev sittande på sängkanten en stund.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAJihoo, lÃ¥t idéerna flöda…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 svar på Och här kommer första delen av gÃ¥rdagens text…

  1. Eva-Lisa skriver:

    Det uppvaknandet hade jag inte velat vara med om, huuu.

  2. Eva Karlsson skriver:

    Ha, ha vilket uppvaknande! Du skriver väldigt målande. Kul.

  3. Pia Widlund skriver:

    Eva-Lisa – du vill inte vara med om resten heller.
    Eva Рtackar, mer m̴lning i del 2.

  4. Anna/notonmusic skriver:

    Nu vill man ju veta fortsättningen!!!

  5. Pia Widlund skriver:

    Finns nuuuuu….Watch out

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *