Jihooo del 2

”Smakade drinken bra?” Han satt på en pall bredvid mig och såg nöjd ut.
”Jag tyckte det saknades något.” Jag tog upp glaset och höll det mot ljuset. Det var tomt sånär som på en liten isbit som rullade runt i botten.
”Hur menar du då?” Det var som om han ryggade tillbaka när mitt svar levererades. Ögonen vidgades och han blev med ens begåvad med LP-skivor under armarna på den exklusiva Stenströmsskjortan.
När han lossade på slipsen såg jag svettpärlorna som hade sammanträde på hans pannben. Alla suppleanter hade blivit inkallade. Hade inte ögonbrynen suttit där dom satt hade han varit tvungen att blinka bort dem.
Besvikelsen var ett faktum. Hans specialdrink som skulle ha passat vid alla tillfällen hade plötsligt misslyckats.
”Men, men, vad är det egentligen du saknar?” Han tog glaset ifrån mig och när hans fingrar snuddade vid mina log jag mot honom för första gången.
Det var då han såg dem. Hörntänderna. Sekunden senare satt de i hans hals och blodet jag sög ut spottade jag nonchalant ner i glaset. När jag slitit tag i pennan som satt i hans bröstficka och rört om hade hans ansiktsfärg blivit lika vit som mina kalkade källarväggar.
Och när jag tvingade isär hans lypsylprydda läppar med min tumme och mitt pekfinger spjärnade han emot som ett djur vid slakt. Utan att lyckas givetvis.
Han fann ingen frid i sin själ förrän han låg på sin egen sammetsliknande schäslong och hade fått en rejäl klunk av den nyblandade drinken. Då flöt hans sinne och hans lemmar ut i en sfär som liknade himmelriket. Hans lekamen svävade en bit ovanför marken och de blodröda dropparna som rann nerför hans strupe behövde ingen hypnos för att bli godkända. Drinken av blod passade alla, vid alla tillfällen. Med en liten twist av is…