â€Jaha, jasÃ¥ har du fÃ¥tt förhinder den här helgen ocksÃ¥? Vad synd. Men vi ses imorgon eftermiddag eller? Nehej. Ja, gör det. Jag ringer när jag kommer hem. Kram, kram.†Sandra stirrade pÃ¥ telefonen och sÃ¥g bilden pÃ¥ Tomas. Hon tittade pÃ¥ sin väninna som tog det sista av sin cola. Carina hade fÃ¥tt kontakt med servitrisen som precis levererat notan.
â€Ja, det kanske är dags att betala?†Carina plockade fram sitt VISA-kort och kollade notan.
â€Du, jag mÃ¥ste frÃ¥ga en sak. Kan du kolla? Det här är Tomas. Min kille.†Sandra höll fram sin mobil och visade Carina bilden. Hon sÃ¥g väninnans ansiktsfärg sakta blekna när hon visade bild efter bild pÃ¥ Tomas och henne. Hon visade fler bilder. PÃ¥ bilen, pÃ¥ stugan i viken, och pÃ¥ hans fina lägenhet.
Carina tyckte att han såg lite smal ut på bilderna men det kanske bara var dåligt ljus. Håret såg kortare ut men det kunde inte vara någon annan än Anders. Vad betydde detta? Hade de dejtat samma kille utan att veta om det?
Tystnaden som följde blev både pinsam och smärtsam. Det var som att luften hade gått ur dem. Efter några sekunder, som kändes som minuter började Carina ta till orda.
â€Men det där är ju Anders, min kille.â€
â€Nej, det är Tomas. Och han är min.†Sandra spottade ut orden i vredesmod.
â€Den jäveln, vilken skitstövel. Hur kan han bara?†Carina knöt näven och önskade att hon hade den runt hans hals.
â€Nu förstÃ¥r jag varför han var upptagen i helgen.†Sandras ögon tÃ¥rades och hon tittade pÃ¥ Carina som nu var högröd i ansiktet. â€Du, du… Du ska dÃ¥ alltid förstöra allting. Fan för dig. Jag fÃ¥r aldrig vara lycklig.â€
â€Men vad menar du? Det är inte mitt fel att…†Carina stirrade pÃ¥ väninnan med rynkad panna. Hon visste att Sandra haft otur med killar fler gÃ¥nger, och nu detta…
â€Kommer du ihÃ¥g Lasse i plugget? Han gjorde slut med mig för att börja träffa dig.â€
â€Vi träffades en gÃ¥ng, sen slutade han höra av sig. Han sa att han fortfarande var kär i dig.†Carina försökte försvara sig sÃ¥ gott det gick.
â€Ã„r det sant?â€
â€Det är väl inte jag som har gjort fel, jag kunde inte veta att han träffade dig ocksÃ¥.†Hon reste sig, slet tag i sin väska och jacka och gick ut frÃ¥n restaurangen. Klackarna hamrade i golvet och restaurangpersonalen stirrade.
â€Stanna Carina, stanna. Jag menade inte…†När Sandra kom ifatt henne hade hon redan hunnit ut pÃ¥ trappan och höll pÃ¥ att ta pÃ¥ sig jackan. Sandra tvärstannade bakom henne och rÃ¥kade trampa snett pÃ¥ nÃ¥gra hala löv som smyckade trappan utanför restaurangen. Hon fick tag i Carinas jackärm och sekunden efter lÃ¥g de bÃ¥da tvÃ¥ nedanför trappan och flaxade med armarna. Ett äldre par med rullatorer tittade förvÃ¥nat pÃ¥ det, enligt dem, överförfriska de paret. De skakade pÃ¥ huvudet och rullade vidare i sakta mak.
När Sandra kom till sans tittade hon på sina nya byxor om det nu blivit en lång reva på vid knät. Hon suckade djupt. Carina visste inte hur Sandra kulle reagera men när hon hörde väninnans porlande skratt föll hon in i det. Gammal vänskap betydde mer än en skitstövel till kille. När de hjälpt varandra upp från trappan och borstat av sig blev de stående en stund. Sandra tittade på Carina och gav henne en kram.
â€FörlÃ¥t, det är ju inte ditt fel att vi träffat pÃ¥ samma idiot.â€
â€Nej, det är väl inte det.â€
â€Du är en av mina bästa kompisar sedan den tiden. Ingen kille fÃ¥r komma emellan.
Speciellt inte en idiot.â€
â€Jag hÃ¥ller med. Du förresten, vad tror du om att betala notan?â€
â€Eller om vi ska ta en kopp kaffe. Jag har fÃ¥tt en idé. Kom.†Sandra log ett snett leende och ignorerade de blickar som kom frÃ¥n servitrisen när de kom in. â€TvÃ¥ kaffe, tack.†Beställningen kom i förbifarten till den förvÃ¥nade servitrisen. Sedan gick hon mot bordet som nu var avplockat.
â€Vad har du för idé? Vad tänker du göra?†Carina smÃ¥sprang in och slog sig ner med en duns.
â€SÃ¥ här ska vi göra.â€
Sandra var hämndlysten och ögonen lyste av ilska. När de gick ifrån restaurangen hade de bestämt sig för att vänta på den schizofrena casanovan tillsammans dagen därpå. Det skulle bli hans livs överraskning och sen skulle nog hans chanser att hitta en tjej i deras stad vara tillända.
Dagen efter träffades de i Carinas lägenhet. De småmyste när de gick nerför trappan och ställde sig för att vänta på trottoaren. Klockan fem skulle Anders komma. De hann inte stå där mer än ett par minuter innan en svart BMW visade sig i korsningen en bit bort.
â€Ska vi verkligen göra det här?†Carina började backa in mot porten.
â€Lägg av, du ska inte lÃ¥ta nÃ¥gon kille göra som han vill med dig. Den skitstöveln ska fÃ¥ vad han tÃ¥l. Vi ska sätta honom pÃ¥ plats helt enkelt.†Sandra var taggad till tusen.
â€Ok. Nu kommer han snart. Vad ska vi säga dÃ¥?â€
â€Jag gÃ¥r in i porten sÃ¥ länge, du spelar bara med. Efter en stund kommer jag ut och sen fÃ¥r vi se ett av världens mest förvÃ¥nade ansikten.†Sandra log med hela ansiktet och hennes säkerhet smittade av sig pÃ¥ Carina.
När bilen saktade in vid trottoarkanten där Carina stod, såg hon att det satt en kille i baksätet. Konstigt, vem kunde det vara? Tog han med sig kompisar på romantiska weekendar? Anders klev ur bilen och gav Carina en kram och precis när hon skulle fråga vem han hade med sig kom Sandra fram ur porten. Men hon hann inte säga någon förrän Anders tog till orda.
â€Hej, tog du med dig din kompis?†Anders log med hela ansiktet mot Carina och sÃ¥g till tjejernas förvÃ¥ning alldeles lugn ut. â€Vilken tur att jag tog med brorsan dÃ¥. Det här är Tomas. Vi är tvillingar.â€
Slut
Anade nästan att det rörde sig om tvillingar 🙂
Kul att fÃ¥ läsa nÃ¥got av dig. Ha en finfin helg! 🙂
Ha en fin helg du också!
Känner igen berättelsen! Önskar dig en skön helg!
Tack detsamma Ethel!