Min f̦sta novell p̴ kapitel1 Рf̦rsta halvan

Vänskapen övervinner allt

”Puss, vi ses i helgen.” Carina stoppade ner mobilen i väskan och gick mot restaurangen med lätta steg och ett leende på läpparna. De gula och röda löven som virvlade runt påminde alla om vilken årstid som var i antågande. När hon tog ett djupt andetag kände hon lövens ljuvliga doft blandas med lite sunkiga avgaser från de förbipasserande bilarna. Solen höll på att gå ner över hustaken och hon fick kisa där hon gick. Hon kände sig riktigt sprallig. Orsaken hette kärlek.

Anders var en verklig 10-poängare och hon kände att hon för en gångs skull hade haft tur. Snygg, välbetalt jobb, stor lägenhet och ny bil. Kunde man önska något mera? Han var till och med en hejare i köket. Lasagnen han serverat i helgen var superb och liknade resultatet hos vilken mästerkock som helst. Med vin och ost till efterrätt hade det varit en av de underbaraste och mysigaste lördagskvällarna på evigheter. Eftersom han jobbade mycket hade de svårt att ses varje helg. Det blev sporadiska möten i veckorna och kanske varannan helg, sen fick mobilen vara deras förlängda arm.

”Hej, jag trodde bara att det var jag som var sen.” Sandra satt redan på plats och hade beställt en cola för att stilla sin törst i sommarvärmen.

”Jag var bara tvungen att avsluta ett samtal. En cola till mig också.” Carina nickade åt servitrisen och gav Sandra en snabb kram innan hon satte sig ner.

”Vad kul att äntligen träffas, det var ett tag sen.” Sandra drog bort en hårslinga från ansiktet och var nyfiken på både väninnans nya jobb och nya kille. De hade bara ringts och mailat de sista månaderna och hade inte hunnit uppdatera allt som hänt i deras liv. För många år sedan hade de gått samma linje på gymnasiet och blivit bästa väninnor. De hade hållit kontakten flera år efter det men sen hade det blivit mer sporadiskt. Nu hade de återupptagit kontakten igen och varit ute och ätit några gånger.

”Ja, jobbet har tagit mycket tid, det är både utbildningar och nya program man ska lära sig. Men det är intressant och roligt och nu känns det som jag börjar komma på banan. Dessutom har det blivit några resor också, fast det inte var meningen från början.” Carina smetade på mer läppglans och var helt lyrisk när hon berättade.

”Det låter otroligt kul, bra att det funkar. Men, nu måste du berätta om din nya drömprins. Jag vill veta allt.” Sandra var mer nyfiken på killen än på jobbet och medan de beställde lax började Carina beskriva honom. Efter en stund kände Sandra att han var otroligt lik hennes Tomas om hon nyligen träffat. Även han hade mörkt lockigt hår och var lång och atletisk. Nåja, grabbar som är lika finns det ju gott om.

”Vi ska till Stockholm nu till helgen och övernatta. Han har bokat rum på Sheraton och vi ska bara ägna oss åt shopping och god mat.”

”Åt varandra också, kanske.” Sandra fnissade och tog en klunk av colan.

”Ja, verkligen. Han ska hämta mig imorgon eftermiddag. Jag har saknat en stabil kille och nu känns det som jag har hittat drömprinsen. Förra månaden träffade jag hans föräldrar på landet. Du skulle ha sett huset, otroligt pampigt byggt. Ligger precis vid en vik. Vi badade och var ute med deras båt en hel dag, sen grillade vi på kvällen.”

”Låter alldeles underbart.” Sandra skruvade på sig.

”Vad är det?” Carina stannade upp och såg frågande på sin väninna.

”Nej, inget.” Tankarna snurrade i hennes huvud.

Carina fortsatte maniskt berätta om det vita vackra huset som Anders pappa hade byggt och hur de ätit och druckit gott och spelat kort tills solen gick upp. Föräldrarna var otroligt sociala och vistelsen hade gett mersmak. Nu var det för kallt för att ge sig ut med båten men man kunde i alla fall njuta av en stund vid den öppna spisen.

När maten kom in pustade Sandra ut. De tog för sig och började äta.

”Vad trevligt, det lät som en toppenhelg.” Sandra petade i laxen och tyckte den såg torr ut. Potatisen var seg och hon kände hur maten växte i munnen. Känslan av en trevlig middag med väninnesnack hade snabbt bytts ut mot en ansträngande stund med jobbigt pladder.

”Anders är verkligen toppen.” Carina fortsatte prata mellan tuggorna och beskrev honom på ett sådant sätt att Sandra blev mer och mer övertygad om att hon beskrev Tomas. Men så kunde det väl inte vara? Hon kände sig med ens proppmätt och la ner besticken och torkade sig om munnen.

”Men du då? Hur går det på ditt jobb?” Carina tittade på Sandra som nästan blev överrumplad av frågan.

”Ehh, jo då, det knallar på. Jag ska få lite nya arbetsuppgifter och nästa vecka ska jag på en kurs i två dagar och…”

”Förresten, du måste se hans nya bil. Vänta, jag har ju bild på den. Den är så snygg.” Hon letade i väskan efter mobilen medan Sandra förgäves försökte få servitrisens uppmärksamhet för att kunna be om notan.

”Var jobbade han sa du?” Sandra blev plötsligt på sin vakt när hon såg en reklampenna ramla ut ur Carinas väska. En precis likadan penna hade Tomas haft i sin bil. Men det måste bara vara ett konstigt sammanträffande. Eller arbetade båda två på samma företag?

”Han är konsult på Landins IT. Det går bra för firman och han funderar på att köpa in sig till hösten…” Hon fortsatte att prata, nästan utan att andas och Sandra satte colan i halsen när hon hörde Landins IT. Det kunde inte vara ett sammanträffande. Det måste vara samma kille helt enkelt. Hur kunde detta vara möjligt? De hade ju bestämt att träffas i helgen och…

”Det är ju fantastiskt kul och… Din mobil ringer, ska du inte svara?”

Det stod Tomas på displayen och Sandra skakade nästan när hon sa sitt namn.

Resten kommer imorgon…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Min fösta novell pÃ¥ kapitel1 – första halvan

  1. Eva Karlsson skriver:

    Det är spännande ända fram till slutet kan jag lova 🙂 (läste hela pÃ¥ Kapitel1)

  2. Pia Widlund skriver:

    Jag håller faktiskt med! haha

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *