Den gamla rocken – en kortnovell del 8

 Nu skulle skiten ut. Tröjorna var lika noppriga som månens yta och skjortkragarna tunnslitna. Mellanlägget stack fram och trådarna hängde i klasar. Kartongen blev snart full och det gick knappt att flytta den till slut. När hon böjde sig ner hittade hon några gamla raggsockor. Hälarna liknade en regnbåge efter alla lagningar. Och där långt inne på en krok hängde en gammal rock som farfar hade haft när han…

När baksidan av garderoben gav vika föll hon handlöst fram. Ett dammoln dansade upp och det var först efter flera nysningar som hon kom till sans. Det var mörkt i rummet men ändå ljust, ett blått sken som kom från ingenstans. Spindelväven slogs med varandra och dammlagret på möblerna var like tjockt som ett vintertäcke.

Hon vinglade när hon kom upp från golvet. När hon kisade tyckte hon sig se en äldre herre i bortre änden av rummet. Käppen stöttade upp hans kropp och när han tog ett steg mot henne föll en bit av hans gamla rock ner på golvet. Ärmarna saknades och de stora påsydda fickorna hängde i några tunna trådar. Hon stirrade förskräckt på det multna tyget och ryggade bakåt. Vem var det gamle mannen med krökt näsa och stripigt hår? Likt en sagofigur med böjd rygg närmade han sig henne. Hon kände hur benen började darra.

Mannens blick var fäst på farfars rock som satt som fastskruvad i hennes hand. Plötsligt kände hon att armen drogs framåt och hon kunde inte stoppa den. Mannen sträckte sig efter rocken och hennes fingrar öppnades automatiskt när tyget gled ur hennes hand. Kroppen lydde henne inte. När han tagit av sig delarna till den gamla rocken gav han henne tygresterna, sen satte han på sig den nya rocken, vände sig om och gick.

Nu snurrade allt och det blåa ljuset stack i ögonen. Hon backade mot garderoben som hon kommit ifrån. Kanten fick henne att falla baklänges och när hon landade med en duns i sitt eget sovrum såg hon sig omkring. Hemma igen. En avslappnande känsla spred sig i kroppen och hon reste sig försiktigt upp. Yrseln var borta och hon funderade på om hon drömt alltsammans. När hon tittade in i den gamla garderoben var väggen hel. Hon kände med handen och det var bara en smal springa mellan skivorna. Precis när hon skulle dra bort handen kände kroken. Det hängde något tygstycke på den. Hon tog tag i tyget och tittade. Det var en mycket gammal rock där ärmen saknades och fickorna var trasiga.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *