M̴lg̴ng Рen kortnovell 2

Håret låg som dubbelhäftande tejp på det lilla huvudet. Det slutade fladdra för snart en mil sen. För ett par kilometer sen fastnade en geting i håret. Han dog av slaget han fick och hela hans randiga kropp smetades ut i den blanka hårbotten. Den lilla handen hann få sig ett stick i alla fall, det såg han som en seger innan han krossades till döds. Han kompis hann undan med blotta förskräckelsen och surrade just nu omkring ovanför löparens huvud.

En mil kvar innan den förlösande skylten med odet ”MÅL” skulle infinna sig. Hon blinkade bort några svettpärlor som letat sig ner från pannan. Asfalten täcktes av vita trasiga plastmuggar med gula rester av apelsinsaft i. Under de söndertrampade muggarna blandades svett och löv med en och annan spottloska. Var man noga kunde man även hitta blod på visa ställen. Hon tittade på klockan och fick extra krafter i den annalkande backen. När svampen med kallt vatten spred sig över ansiktet uppstod en euforisk känsla.

Det var så nära nu. Och tiden skulle imponera på alla som fattade hur jobbigt det var att springa ett maraton i gassande solsken. Vilken känsla det skulle bli att stå överst på prispallen för första gången i år. Hon kunde nästan förnimma fotoblixtarna och blombuketterna som prunkade framför sig. Inslagna i cellofanpapper med stora rosetter. Egentligen skulle hon ha övat in ett segervrål och ett snyggt armlyft framför spegelväggen hemma i hallen. Hon log vid tanken.

Målfållan närmade sig och det hade tunnat ur med konkurrerande armbågar. Publikjublet blev allt högre och flaggorna dansade runt i luften som eldsflammor på ett förstamajbål. Stegen blev segare och lite längre. Bambambambam. Jämna fina steg. Andningen var perfekt även fast den var tung. Det plötsliga surret ovanför huvudet gjorde henne irriterad och när hon viftade till med armen sköt vänsterbenet fram som en pistolkula. Det blev som en halvspagat när högerknät skrapade i asfalten. Inte speciellt graciöst.

När ryggen och axlarna blev punkterade av getingsticken föll resten av kroppen sakta ner mot asfalten. Precis som en badboll som landat på en vass spik på bryggan. Allergichocken slog ut hennes immunförsvar på några sekunder och det sista som hördes var en lång suck när hennes ögon spanade in konkurrentens segervrål med armarna i luften under skylten som förkunnade ”MÅL”.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *