Det kliar i fingrarna

FÃ¥r jag inte skriva nÃ¥got annat kan jag väl skriva ett blogginlägg och se om jag fÃ¥r inspiration till nÃ¥got nytt. En deckare kanske. Hmm, fÃ¥ se nu…

 OLYMPUS DIGITAL CAMERAEn tom stol pÃ¥ verandan, nÃ¥gon saknas, var är hon, kanske mördad, kanske kidnappad, vill nÃ¥gon ha lösensumma, ringer dom eller skickar dom ett finger…

OLYMPUS DIGITAL CAMERADom sista smultronen för sommaren kan man blanda ihop med giftiga bär för att förgifta nÃ¥gon. Kanske sÃ¥ dom dör eller kanske bara sÃ¥ dom blir sjuka…

OLYMPUS DIGITAL CAMERABrödet kan man som Gertrud Steins respektive Alice B Toklas, baka in hasch i. Brion Gysin hade receptet… Teet kan man lägga arsenik i…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Den stora, otäcka, aggressiva vakthunden kan man muta med falukorv…

Ehh, ja det låter knappast som en blivande bestseller men fantasin flödar i alla fall. Frågan är hur mycket man ska strypa sin fantasi och i vilket stadium. Ponera att man ska skriva något helt nytt och sitter med en tom sida. Vräker du ur dig saker i ett synopsis och radar upp idéer på löpande band? Den ena galnare än den andra? Eller väger du varje ord på guldvåg och lägger band på dig redan där? Tänker du logiskt och långsiktigt?

När jag började med min bok fattade jag knappast vad ett synopsis var eller vad man kunde ha för nytta av det. Däremot visste jag att det var viktigt med starka karaktärer, det har jag nog från min teatererfarenhet. Jag bara skrev och skrev och fick, enligt mig, till en bra story som var både bra och logisk. Synopsiset växte fram under resans gång och jag la till en figur som fick en stor roll för handlingen.

Nu blev det ju en bok, den första av tre, även om den inte är förlagd. Jag fÃ¥r hoppas pÃ¥ det bästa och under tidens gÃ¥ng är det bara att skriva och skriva och skriva…

FÃ¥ se nu, hur var det med arseniken..? Haha.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *