Man får inte göra vad man vill

Inte förrän man är etablerad. Vad menar jag med det nu då? Jo, imorse bläddrade jag i en bok av en ny författare som jag tidigare aldrig har läst. Jag läste några sidor och då slog det mig. Man måste heta om hon och vara så pass känd som hon för att få ha en mening på 11(!) rader.

Inga problem, du har ju skrivit sÃ¥ mÃ¥nga böcker, och är såå känd, vill du ha en mening pÃ¥ 11 rader, det är helt ok…

Jag läser många olika förfttare och några har en förmåga att skriva hur långa stycken som helst utan indrag. Jag får svårt att läsa då och måste nästan följa med i texten med ett papper rad för rad.

Det finns en hel del som man skulle kunna räkna upp som jag läst genom Ã¥rens lopp som har brister av olika karaktär. Ibland undrar jag varför man ska sitta och redigera i en oändlighet för att sen läsa andra som tycks göra som dom vill…

Men, livet är orättvist!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Man fÃ¥r inte göra vad man vill

  1. Ethel skriver:

    Ja så är det. Orättvist.

    Verkar som att förläggare inte lägger ner lika mycket arbete på att gå igenom manuset som kommer från etablerade som de gör på debutanter. Inte svårt att förstå, iofs. Men då kan det bli en del felaktigheter, upprepningar, ej trovärdiga karaktärer bl.a.

  2. Pia Widlund skriver:

    Håller fullständigt med!

  3. Charlotte C skriver:

    Oj, 11 rader det är lÃ¥ngt!!! Jag är en sÃ¥n där läsare som aldrig märker nÃ¥gra berättartekniska eller sprÃ¥kliga misstag när jag läser – jag är helt enkelt för inne i storyn. Om storyn är bra alltsÃ¥, är det dÃ¥lig slutar jag efter 50 sidor! 🙂

  4. Pia Widlund skriver:

    Det gör du rätt i. Jag hade en svenskalärare som en gång sa att vi skulle läsa mycket och prova många olika författare, men var boken dålig skulle vi lägga ifrån oss den och välja en annan. Han hade rätt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *